.

När jag mår såhär hade jag behövt någon som bara höll mig hårt en stund och berättade att jag betyder en himla massa bra saker också. Inte bara dåliga. Om jag hade haft det, då hade jag kunnat sova.

---

when your heart brakes, you need to fight like hell to stay alive. and the pain you feel? somewhere along the road, you realize. it's life.

Varför ska såna här diskussioner alltid ske på kvällarna? Varför ska det alltid vara när alla parter är så trötta så dom inte kan se rakt från början och varför skulle det just ikväll urarta efter ett förmodat alldeles för stort intag av vin? Jag förstår inte varför det är ni som säger att ni mår dåligt över allt men ändå alltid slutar med att jag somnar med svullna ögonlock och huvudvärk. Dessutom leder det aldrig till något, det är aldrig någon som mår bättre av det.

Det är alltid jag som tar åt mig. Det är alltid jag som får skulden. Det är alltid mig ni skriker på. Iallafall känns det så, eftersom jag är den enda som tar åt mig. Och det är alltid jag som har skuldkänslor dagen efter, för det är ju mitt fel (eller det är så ni får det att framstå) och därför måste jag och bara jag göra något åt det. Men jag orkar inte längre. Jag orkar inte klara allt själv, och jag orkar inte ta ansvar för saker som är waaaay beyond my maturity level.

Det låter kanske våldsamt egoistiskt och jag borde kanske lyssna och vara mer vuxen och ta hand om saker på ett bättre sätt. Men om jag inte har någon som vägleder mig åt rätt håll från början så måste det tillåtas att göra fel nån gång ibland för att till slut hamna rätt. Det måste. Och dessutom är det inte jag som halvligger över toastolen för att bli av med giftet som kroppen stöter ifrån sig. Inte den här gången iallafall. Men jag börjar förstå nu. Och dit ska det inte gå. Aldrig.

Mamma ringde och väckte mig tjugo över nio imorse (!) och berättade att hon hade glömt sin telefon hemma. *lite underhållande samtal* ville därigenom att jag så fort jag kunde skulle stappla till bilen och köra lagligt till butiken och ge henne den. Och som den duktiga dotter jag är stapplade jag ur sängen, gjorde toast och juice och åt ordentligt medan jag läste tidningen innan jag klädde mig varmt för en kylig höstdag och satte mig i bilen.

När jag kom fram fick jag fika, för mamma hade gått upp och bakat (!!) imorse till byggnadsarbetarna som hjälper till att sätta ihop butiksinredningen. Det var mums. Lämnade telefonen och tog på mors begäran lite bilder på butiken i nuläget. Ganska mörk änsålänge, elektrikerna har inte varit där än...

På väg hem tog jag en tur in på intersport och köpte mjukis till "pangpris" och kände mig ganska nöjd med stl S. =) Sen har dom tyvärr öppnat Media Markt där också så där spenderade jag också pengar. Kände mig sådär på vägen hem, men 4 dvd-filmer rikare och en seriös hum om vad och vilken dator jag ska ha snart när jag känner att jag har samlat tillräckligt med mod för att spendera så mycket pengar.

Seen. Kom jag hem, skickade ut broren på tur med Nappe och tog plats vid datorn för att skriva ut lite ryska och vara duktig. Fastnade på bloggar och hamnade hos Jenny som har nostalgivecka i sin blogg och jag blev lite kär igen. Hur mycket kan man egentligen älska youtube för allt nostalgiskt trams dom lägger ut? Det hela ledde till att jag ägnade en timme åt att se gamla avsnitt ur de 2 bästa julkalendrarna som någonsin gjorts (och antagligen kommer att göras). Till slut var jag så nostalgisk att jag bestämde mig för att beställa hem dom på dvd, så nu är jag ännu fattigare och kommer antagligen att sluta i helvetets portar med seriösa konkursbesked men med ett berg filmer jag bara inte kan låta bli. Det kan nog inte bli bättre(!!!)

"Vad kallas spelet där man samlar på olikfärgade tårtbitar?"
"Du är Vad du Äter"

"Vad är Yatsy?"
"Japans president"

Jag ÄLSKAR parlamentet! Och jag är så trött i kroppen och slut i huvet att jag ville sova så fort jag kom hem, men mom wouldn't let me, så jag är vaken. Typ koma-tillstånd, men vaken. Vi har iallafall gått igenom allt och det känns stort och långt borta fortfarande men det ska sitta i ryggmärgen så vi behöver gå igenom det många gånger till. Dessutom har jag insett att min tid som uke till Smulz och Julie faktiskt gav mig lite perspektiv på graderingen och det hjälper inför min egen. Thanks babes : *

Ska sammanställa mina papper och traggla in japanskan ordentligt så allt sitter. Sen i maj så jävlar! Då smäller det.
Men just nu ramlar jag snart ur fotöljen av trötthet så sleep. Godnatt.

Ikväll blir det film med pojkarna, och mys! Och jag längtar, och det ska bli jättesuperbra trots att jag egentligen just nu är på humör gåochliggisängendratäcketöverhuvetochsoooov. Men om jag gör det blir det ingen ryska pluggad, av vilken jag har skrivit ut typ 25 sidor för att göra uppgiften inför nästa vecka lite lättare. Dessutom tror jag starkt på att om jag pluggar mycket nu blir det inte lika jobbigt när jag har dubbla kurser i november sen. Yea right, men man kan väl hoppas? Det står iallafall i min idrottspsykologi-bok som jag slöläste imorse när jag inte orkade gå upp att om man tänker positivt så blir utgången oftast positiv. Men det hjälper nog inte att bara tänka, man måste nog plugga också.

Dessutom har min mor fått för sig att jag och min allra käraste lillebror (dvs puckot vid tvn/datorn därnere) ska hjälpas åt att städa hela huset för att dom är bortbjudna på lördag och vi antagligen ska däcka till en film i källarvåningen efter en dag av allmänt självvald plågning (ja, det heter så) och tortyr. Så för att dom INTE ska vara hemma, ska vi städa hela huset. Det känns väl rättvist och bra? Typ, hej vi lämnar er ensamna och utan mat och som belöning får ni damma alla bokhyllor, tvätta toaletterna med tandborste och använda hunden som mopp till golven (det där sista känns inte som något min mamma hade tipsat om, så jag tar på mig skulden)

Ja. Men nu ska jag iallafall plugga lite. Eller äta lunch. Eller åtminstone fundera lite över vad jag ska äta till lunch sen. Och längta lite till ikväll.

Här finns ett bildspel om en liten pojke med Downs Syndrom.
Hans mamma vill gärna att ni tittar på det.

Pratade precis med Sarah och vi har kommit underfund med att om jag ska gå hemma hela nästa termin också kommer jag bli galen på riktigt (nej, jag är inte riktigt där än. believe it or not) så vi diskuterade olika idéer till att starta egna företag. Vi får väl se om det kommer nånvart, Sarah sprudlar av kreativitet medan jag bara ser allt det negativa och svåra med allting. Men om det är någon som har en bra idé och bara behöver någon med time on their hands att starta upp och get the thing going så är jag på. Bara ring. ^^

Annars då, jo jag har funderat lite över julklappar och sånt. Hittade något jag alltid har önskat mig för en stund sen på blocket och seriöst hur roligt hade det inte varit??! Jag hade älskat det! En hel rulle med bubbelplast att bara poppa alltid, dygnet runt, närsomhelst när man inte har något viktigare för sig. Jag hade klätt mig i bubbelplast till alla tillfällen och låtit andra poppa mig också. Sjukt bra idé. Undrar hur det hade fungerat på killar.. "vänta lite, jag ska bara byta till nåt bekvämare *pow* bubbelplast!!" Jag hade lätt gått igenom 150 meter på två dagar. Det är en lagom bevisning för mig om att jag har alldeles för lite schemalagd tid för tillfället och behöver något produktivt att arbeta med innan jag börjar klättra på väggarna (eller kanske tvingar hunden, vilket hade gjort skrapmärkena väääldigt mycket djupare)

Nu ska jag se om det finns något vettigt att se på tv, för idag har jag ändå hunnit med att plugga, jobba, diska, handla, laga mat, gå ut med hunden och titta vänligt på tvätthögen. Den vägrade tyvärr vika sig själv så jag får nog ta till med hårdhandskarna imorgon innan jag åker till st bernstorp för deras gigantiska mega-öppningsdag när alla butiker har 50% på allt och jag behöver en ny jacka och kanske skor, för det kan man inte få för många av. xP

Mera ryska på gång nu. Har lämnat in min tredje uppgift som bestod i att skriva en liten berättelse om mig själv och spela in när jag läste den. Tror det kan ha gått rätt bra. Jag ägnar mig åtminstone åt det fullt ut vissa dagar =)

Senaste lektionen fick vi en ny text från en låt dom flesta antagligen har hört förut.

Калинка, калинка, калинка моя!
В саду ягода малинка, малинка моя!

Хэй! Калинка, калинка, калинка моя!
В саду ягода малинка, малинка моя!

Хэй! Калинка, калинка, калинка моя!
В саду ягода малинка, малинка моя!

Хэй! Калинка, калинка, калинка моя!
В саду ягода малинка, малинка моя!

Dessutom fick vi orden så den gick att översätta. Och med tanke på hur den sjungs oftast skulle man inte kunna tro att det är det den handlar om. =) Men ni får nog ta och gissa först, så hjälper jag till med översättning senare.

Nu får det bli lunch eller liknande och kanske en tur med hunden, för det har slutat regna.

Spelat Buzz med gamla gänget. Ändå sjukt mys!

Dessutom fått höra roliga saker, och Daniel har ringt 3 gånger. Lagom fylla nu bara för han är hemma i Skåne. Imorgon blir det nåt. Och jag ska ut och springa, för jag har abstinens från den här veckans passivitet.

Godnatt.

Jag är fortfarande förkyld! Jag hatar att vara förkyld, det är det värsta jag vet. Och jag har världens abstinens efter träningen just nu... det är jobbigt att behöva sitta hemma och känna att man inte kan göra nåt vettigt.

Det var väl därför jag bestämde mig för att organisera alla mina ryska-lektioner ordentligt så jag faktiskt kan lära mig något. Men det tog en timme, så nu är jag rastlös igen.

Ska ringa pappas jobb och höra med Helena om det var något speciellt jag skulle göra. Några timmars jobb hade varit skön avlösning i ingenting-landet... Inget svar. Nähä.

Har förresten insett att den där introkursen i juridik som jag har sökt till våren också ligger på distans. Så det blir ännu en termin hemma framför datorn... det känns lite meningslöst. Även om jag då har två kurser och kan alternera mellan dom (oj vilket fint vuxet ord) så lär jag bli knäpp av att gå hemma med hunden. Hur klarar mammor av att vara hemma med nyfödda barn... jag förstår inte. Jag blir galen!

Natquik - drivsnö

Förresten, visste ni att dom har 15 olika ord för snö på yupik? (eskimå-språket) Det är nog därför jag vill dit. För ett land som har 15 olika ord för snö måste ha lärt sig uppskatta det på ett sätt jag vill lära mig. Åh vad den där utlandsvistelsen förstörde min hjärna på snö. Jag vill ha vinter nu!

Förresten så har dom massvis med ord för snö i samiskan också. Kanske räcker att åka till Norrland?

Det heter nieve på spanska.

Lätt ett ord jag ska lära mig att säga på ryska!

Mat. Nu.

Idag har jag mest sovit. Försökt att bota mig själv, och läst Jodi Picoult. Jag är nog lite kär i henne. För varenda bok jag läser går bara inte att lägga ner. Jag läser tills dom är slut, när jag än börjar.

Idag var det Alaska som var mest intressant. Och när jag var klar undersökte jag hur mycket en biljett dit hade kostat. Hade ändå varit lite kul att vara Marin från Men in Trees och bara hitta hem där på andra sidan jorden. Så jag la in mitt namn i green card lotteriet idag också. Just in case. För om jag ska bli Marin så behöver jag ett green card. Och isåfall kan jag liksom göra vafansom. Det hade varit skönt.

Men egentligen vill jag ta svart först. Och kanske plugga en stund. Och kanske vara lite duktig, och ansvarsfull. Känns sådär att vara hemma hela dagarna utan jobb och få lite pengar från csn varje månad.. för så lite plugg det faktiskt är. Eller så är det bara jag som är lat. I princip.

Får lägga dessa tankar åt sidan sålänge. För nu ska jag äta lasagne med mamma och somna till nån film. Vi ses imorgon.

Camzie ska sova nu, so shall I. Ska bara berätta att jag mår piss, och att det känns som att inget kan bota det. Whiskey har jag fått höra flera gånger idag, men det tycker jag inte om. Och jag tvivlar starkt på att det hjälper. Men nu är det faktiskt mitt i natten och jag har lovat att vila (för det löser många problem) så jag ska skala av mig mina lager och lägga mig i sängen. Så hoppas vi alla på förbättring imorgon, right?

Puss, godnatt

Imorgon halv nio går tåget, tror jag. Sen är jag lite mer lost, och lite mer disappointed på att inget bra händer just nu. Och visserligen var förslaget jag fick igår heeelt f*cked up och då blir det ännu mer disappointing att det faktiskt är det mest underhållande som händer just nu.

2005
Då var vi bra.. och många fler.


2008
Nu är vi bättre, men vi förlorar grunden vi står på.

Jag och Nappe-njuff var i skogen idag. Det var mys, och jag tog med min kamera. Jag tyckte det behövde dokumenteras att hösten är här. Det var supermys och sådär lagom varmt i skogen, och dessutom sken solen till och från så allt blev lite bättre. Så ni får några fina höstbilder idag, och imorgon ska jag antaligen ut samma sträcka och ta död på mig. Så njut.


Nappe tyckte vi skulle vända genast. Såhär ser han ut när han vill vända.

Men vi gick vidare en stund. Det ligger massor med löv på marken.

Vi hittade hästspår och jag blev lite sugen. Men det är svårt att sadla Nappe ^^

Som du ser Daniel så finns det en del löv kvar på träden här.

Nappe var så söt

Så jag ville också vara med på ett hörn.

Nu ska jag sova. Efter att Gordon Ramsey har skrikit färdigt på tv. Tror jag. Det är väl inte Shark idag..?

Världens bästa träning igår! And I'm paying for it today. Det borde inte finnas så många muskler i kroppen...

I eftermiddag ska jag till Lund, vi får se om jag hittar rätt. Och främst av allt får vi se om bilen vill som jag och startar. För orka ta bussen. Det blir nog bra.

Nu ska jag vara lite duktig och läsa på lite ryska.

Schleb = Bröd
Garod = Stad
Babushka = Mormor/Farmor

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med det, men det kommer säkert till nytta nånstans. =) Dessutom kan jag prata med alla mina fina polska vänner, för det är väl typ som svenska och danska, eller?

igår var jag i Bara. jag fick stryk. idag är min panna lite blå. och jag har träningsvärk i nacken. måste plugga ryska idag. min inlämningsuppgift ska in.

hunden ylar och känner sig nog lite ensam. borde kanske gå en promenad.

Hemma igen från weekend med kidsen på klubben. Jag är oändligt glad att jag sov hemma igår trots att det var mycket mysigt med mina bejbiis. Känslan att vakna upp till total tystnad skrämde mig lite, men samtidigt var det nog ett krav för att jag skulle klara av dagen idag. Många diplom, många graderingar. Mycket skratt, en del gråt och lite kiss. Det är nog en ganska bra sammanfattning av helgen.

Är det någon som någonsin tänkt på hur mycket barn gråter? Och sen 2 minuter senare är dom glada och springer omkring igen. Dom är attention-whores allihop. Tänk om allt man behövde göra var att gråta en skvätt och så kom någon och kramade och blåste lite på väl valda delar av kroppen så att allt kändes bättre (kom just på att det är ganska bra att jag inte skriver på engelska). Men även om alla skriker och gråter, så kan dom skratta och vara väldigt glada också. Dessutom är dom typ sötast i världen när man ser på 2 kilometers avstånd hur stolta dom blir när man säger att dom är duktiga, och när dom får visa att dom kan. Det riktigt glöder om dom.

Vi såg "På Andra Sidan Häcken" och 'oooj' och 'let's call it steve' kommer förevigt finnas som minnen från det första kids camp jag varit med på. Antagligen blir det väl åtminstone ett till.

Nu ska jag dricka lite mera vatten och gå och lägga mig i mitt tysta rum, dra båda täckena över huvudet och sova till morgondagen. Godnatt.

Igår sparkade Jonathan mig på näsan. Den är lite öm idag. Men jag fick äppelpaj och vaniljsås när jag kom hem, så det är inte så illa. Idag letar jag dator, kamera (på nätet) och efter mitt originalsims-spel (i hela huset) jag kan inte bestämma mig för vad och när jag vill ha saker, och jag har inte den blekaste aning om vart mitt spel har tagit vägen. Helt bummed, för jag kan inte prova det andra om originalet inte är installerat. Någon som har ett sims över som vill ge det till mig?

Puss

p.s. Glenn kommer hem idag och jag är gladgladglad! imorgon blir det tydligen kids camp och spagetti och köttfärssås för hela slanten. Ume får vänta, men då tar vi bilen och stannar två veckor, minst! (eller, ja en vecka) :P d.s

Det är livsfarligt att släppa ut mig bland folk och i affärer! Jag vart tvungen att åka till stan idag, för min kära bror fyller 19 år och ingen hade förberett "leksaker" till honom inslagna i fina paket. Jag blev inte ens väckt imorse när pappa gav honom frukost på sängen, men det var visserligen lite av en lättnad eftersom jag somnade runt halv 5. Så jag begav mig i min lilla bil efter morgonpromenaden med björnen och hamnade på elgiganten vid Jägersro. Eftersom min bror är teknikfreak och inte har önskat sig något annat än spel, konsoller och filmer i present. Jag var i stan totalt ca 4 timmar tror jag, och jag lyckades nog spendera 1200 kr.. det är illa. Jag blir helt knäpp när jag hamnar bland dom där totalt onödiga sakerna som bara hade varit så mysigt att ha. Det blev nån film extra för den kostade bara 49 kr, ett expansion till sims (bara för ibland är det rätt kul att spela, och jag tänkte att när jag sitter ensam i min studentlya kan djur i 3D liva upp en eftermiddag) för det kostade också bara 49 kr + en massa småtjafs som jag verkligen inte är i behov av men jag kände att jag var tvungen att satsa när det var så billigt. Ändå handlade jag inte dom där fiiina hörlurarna som jag faktiskt tyckte var fruktansvärt fina (dessutom sjukt coola, men jag är nog inte cool nog att använda såna) och dessutom rosa. Inte dom. Men en massa annat. Jag vet varför jag tycker det är ganska skönt att vara hemma i lilla Svedala och gå ut med hunden och plugga ryska. Jag blir precis som hon Slösa, i typ KP eller vad det nu var för tidning man läste ibland på mellanstadiet. Precis som Slösa. Jag har ju pengar, så varför inte liksom. Men till slut har man inga pengar längre.. det är dumt.

Kanske borde sätta en såndär köpspärr på mig när jag kommer till stan. Men det är nog inte väldigt genomtänkt och smart. För tänk om man hittar något man faktiskt behöver. Typ Erin Brockovich på dvd, för den har jag inte hittat nånstans, och det är i princip den bästa film som någonsin gjorts. Det hade också varit dumt.

Jaha, då satt man där igen. Med låren pressade mot stolsbottnen så dom blir så stora att man i princip kan lägga dom som tak över Skåne, med huvudet pressat mot nackstödet och håret i ett virrvarr vid sidorna eftersom sköterskan så snällt bad en ta ur "den där svansen" (som jag så fint snott ihop för att det var så tidigt på morgonen och jag inte hade borstat håret). Det var tandläkarbesök imorse, vääldigt tidigt. Och jag lyckades komma 5 minuter försent. Så jag antar att sköterskan ville ta ut sin hämnd, och kanske sin egen morgontrötthet, på mig.

Så börjar vi då först med att röntga tänderna. Det är faktiskt lite finurligt. Dom har gått över till digitalröntgen nu så man behöver inte sitta med en äcklig papperslapp som skaver i munnen och sen vänta en halvtimme tills bilderna är framkallade. Nu behöver man bara sitta med en 3 gånger så tjock svart platta i en liten plastpåse som fortfarande skaver och känna sig som en idiot. Men don't get me wrong. Dom där plastgrejerna är MYCKET bättre än pappershelvetena dom hade innan (håll på att skriva förr, men kände att det var lite grandma varning på det) för man kände sig alltid lika äcklig när man spottade ut dom där små skivorna och tyckte till och med lite synd om sköterskan som var tvungen att ta i den och bära den till labbet. Saliv och jag är inte bästa vänner när det kommer till tandläkaren, eller till tandskydden på träningen.

Efter den vansinnigt underhållande röntgen kommer pinnen och spegeln fram, och dessutom försvinner stolen baklänges och allt man kan göra är att följa med. Den där pinnen ni vet, med kroken på änden som gör så vidrigt ont när dom petar lite för hårt på den tunna emajlen på hörntänderna. Pet* pet* pet* pet*, pet* pet* pet*.. "ingen visdomstand, ingen visdomstand, ingen visdomstand, ingen visdomstand.. nej det verkar inte som du har några visdomständer", "nej jag har för mig att dom har sagt det innan...", "ja". (ok, ja men idiotförklara mig. gör det. jag har inga visdomständer. jag är dum) Och när vi är klara med det kan vi peta lite till. "Ja, inga hål.. men lite tandsten har vi. Den får vi ju ta bort." (ja, ok visst... pinapinapina) Så börjar hon pilla med verktygen där bakom och varenda muskel i kroppen spänner sig lite extra. Tittar upp i taket för att bli lite lugnad, men inser att just det.. jag är vuxen nu. Då får man inte ha den där fina planschen i taket med golfbanan och alla konstiga djur och människor i olika kläder. Allt som är färgglatt och fint är borttaget inser jag när jag ser mig omkring och inser att nu är det kört. Jag ligger på en brits i ett helt vitt rum och en person i vita/blåa statliga kläder står bakom mig och har mig under full kontroll. Jag ville springa långt därifrån. Men nej. Så sugproppen går in i munnen. Den är hemsk, för det låter äckligt och är dessutom väldigt obehaglig. Men dom där små tampongliknande sakerna är värst. Dom torkar ut så läpparna känns alldeles stela och borde spricka vilken sekund som helst. Sen borrar vi hål på allt tandkött. Kunde riktigt känna blodet forsa (ok kanske nån droppe hit eller dit) och efter en stund som känns som ett dygn, ungefär 8 minuter tror jag är det klart. Sen är det bara att polera, sitta upp och skölja.

Sen kommer det makabra med hela händelsen. När allt det här är färdigt, och jag sätter mig upp och känner lite lindring i min förövrigt halvt bortdomnade, halvt misshandlade mun, då konstaterar sköterskan att det blir 395 kr. För man får tydligen 300 kr av staten varje år, så hon drar av dom. Det skulle alltså egentligen ha kostat mig 695 spänn att få munnen och käkarna misshandlade och tungan och läpparna såpass uttorkade att dom behöver en burk vaselin för att komma till rätta igen! Det är helt sjukt! En halvtimme hos tandläkaren, och 700 kr fattigare. Snacka om timpenning.