.

Så säg det och få det gjort, det finns bara ett enda sätt att brinna upp.

Ibland läser jag bloggar som får hjärtat att hoppa upp lite extra i halsgropen. Den här har ingenting med min situation eller mitt liv att göra. Men det fastnade så jag blev alldeles full med små noppor på armarna. Jag känner nog igen mig, även om det inte handlar om mig, eller dig, eller oss. Någon av oss.

Så morgonen började ganska bra, vaknade långsamt till liv lite efter kl 6 med hjälp av halvroliga människor på radio. Åt en duktig frukost och gav mig iväg till Mariestad. Själva bilfärden var faktiskt rätt seg, tror att jag hade somnat om jag hade varit tröttare. Som tur var var det inte så starkt ljus ute så ögonen fick åtminstone vila.

Väl framme försökte jag sätta mig in i arbetsuppgifterna jag borde ha lärt mig vid det här laget. Tror dom har fastnat rätt bra, lyckades boka taxi och ringa några samtal utan att någonting blev fel. Eller ja, inget som har upptäckts hittils iallafall. *håller tummarna*

Faxmaskinen och jag har ett smått komplicerat förhållande änsålänge, men vi börjar lära känna varann så det ska nog gå bättre snart.

För övrigt tycker jag det är rätt tråkigt att det inte ringer mer, utan jag får helt enkelt underhålla mig själv härinne. Det hände mer i Malmö.. men samtidigt satt man ju som klistrad vid växeln där så jag uppskattar lite mer varierande arbetsuppgifter. Grym hållning får man också i den här stolen! Jag gillar skrivbordet skarpt och stolen är vansinnigt cool! Skorpan hade älskat den eftersom den är ljust grön =)

Blir ingen heldag idag så jag sitter nog kvar här över lunch också. Lika bra att få betalt tänker jag och dessutom har jag nötter och russin med mig i en liten burk som jag knaprar på mellan samtal och mejl. *klappa mig själv på ryggen för att jag är så duktig*

I eftermiddag ska bilen besiktigas och jag hoppas hela Sverige håller tummarna för mig nu!! Pöss på er

Vad hade jag gjort utan min Sarah. Min alldeles egna Sarah som gör mig glad och får mig att skratta. Diskussionen som följer uppenbarar sig på msn efter att jag uttryckligen sagt att jag hade skittråkigt och behövde uppmuntran.

Sarah: Om du hade varit här hade vi sprungit tillsammans och skrattat åt alla fula djur som bor i jorden.
Jag: Va?
Sarah: Ja det finns massor med fula djur som bor i jorden. Typ harar, en fulare version av kaniner.
Jag: Hah ja..
Sarah: Daggmaskar, en liten slemmig version av ormar.
Jag: :)
Sarah: Alla små skalbaggar, som mindre fulare versioner av sköldpaddor.
Jag: HAAHAHAHAaHAaha! (asgarvar förövrigt högt ut i min tomma lägenhet)

What to say darling, det krävs verkligen inte mycket för att du ska få mig att må lite bättre.
Love you mycket mycket! ♥

Just för tillfället sitter jag i min soffa och är något så vansinnigt uttråkad!! Jag vet inte vad jag ska ta mig till.. orkar inte ta upp böckerna trots att jag vet att jag ska vara påläst och allt sånt där bra till imorgon på mötet. Jag orkar inte ställa mig och laga mat, trots att jag vet att jag om senast en timme kommer vara så hungrig att magen kommer kännas som den spricker. Jag borde väl egentligen åka till gymmet, men jag orkar inte ens fundera över att sitta på en cykel och svettas idag.

Det var seminarie imorse och på eftermiddagen och jag trodde att jag skulle vara helt slut efter det. Känns nu snarare som jag är i stort behov av att prata mer, få ur alla känslor och tankar och nya saker som har kommit upp under dagen. Jag känner nästan för att sätta mig och läsa en vanlig bok, bara för att. För att det är månader sen jag satte mig in i en roman-situation och fick koppla bort min egen inblandning överallt.

Men jag måste fortfarande laga mat. Jag vet inte. Just nu är jag mest bara rastlös.

Det var väl en förjävlig tenta??! Ingen vet någonting om någonting och jag har då inte hört någon som har förstått vad som faktiskt hände. Hur kunde en kurs där huvudämnet är kommunikation förlora så mycket faktiskt kommunikation mellan kursansvarig och föreläsare... Helt hopplöst! Förhoppningsvis är det inte en jävel som klarar tentan och då kommer dom väl åtminstone få ändra på något. Jag är så trött på att vara ständig försökskanin till skolans nya idéer bara för att programmet är relativt nytt... WTF liksom.

Jag försov mig imorse till gruppmötet, som tur var har jag en mycket förstående grupp som tyckte det var lugnt att jag var nästan en halvtimme sen. Det var väl en fortsättning på gårdagens hopplöshet så nu hoppas jag att det är slut. Jag är väldigt trött och behöver nog ta det lite lugnt några dagar nu.

Får se hur det löser sig med bilen imorgon, ska in med den nån gång på morgonen iallafall. Sen kan man ju hoppas att man får se något av krigspojken i helgen också. Han skulle ju egentligen vara hemma varenda kväll men sen kan tydligen Försvaret bara ändra arbetstider samma vecka utan att kolla med anställda om eventuella planer etc. Jag vet inte om det är lagligt. Men jag är för trött för att kolla upp det.

Jag gillar idéerna skarpt! Hemförsäkring låter dock inte riktigt lika roligt som en eventuell båtresa. Fast det vetifan om jag hinner åka båt hela vägen till Amerikatt och tillbaka på den där veckan jag har krävt ledigt och hinna med bröllopet också. Men vi får väl se, man kan ju ha turen på sin sida. Kanske.

Annars då. Fick skrattkramper i magen idag när jag och norrlänningen satt i skolan och analyserade gruppdynamik i matsalen när vi tröttnade på arbetet vi skrev. Det var nån typ gymnasieklass som var på besök och dom var verkligen uppdelade i klickar. Vi hittade nördgänget, the jocks med två tillhörande tjejer varav en såg ut som slampan tagen direkt ur en amerikansk high school film och den andra var hennes fula kompis. Snygga tjejgänget och deras bögkompis som för övrigt åkte longboard vilket inte alls passade in i våran bild av honom. Det är fruktansvärt kul att generalisera iallafall!

Nu blir det snart mat ska ni se, som vanligt i det här hushållet är det sällan mat före läggdags.

Men alltså ärligt talat naturen, nu får det väl räcka? Om det blir vulkanutbrott igen, om Katla får utbrott, då är det kört. Då kommer flygen inte kunna gå på väldigt länge säger dom. Flygen, dom där som binder ihop våra kontinenter och våra kommunikationsmöjligheter med världen. Frågan är hur stort molnet kommer bli, hur många kommer drabbas? Och hur många kommer dö av askförgiftning? Det känns ju rätt nära till hans ändå...

Och vafan liksom, om jag ska jobba utomhus hela sommarn och det ska regna aska på mig, då kommer jag bli bitter. MEN främst av allt, om det blir ett Katla-utbrott, då kommer jag inte komma till USA i sommar. Det är ingen avbokningsavgift på den biljetten tror jag. Förjävligt. Rent sagt, förjävligt! Vad ska jag göra då? Har ju sett fram emot det där bröllopet i snart ett halvår. Jag vill åka! SNÄLLA KATLA, FÅ INTE ETT UTBROTT INNAN JULI!!

Dagen började inte ultimat måste jag säga. Körde bilen till verkstan för en genomgång innan besiktningen nästa vecka. Efter en och en halv timme kallade dom fram mig till luckan och damen som satt där bakom såg lite orolig ut. "Det såg inte sådär jättebra ut" Nä det visste jag nog redan... "Vi måste byta ut tutan, det går på 1100kr" (jaha tänkte jag, det var ändå inte så jättefarligt) "hela bromspaketet bak måste bytas, för bromsarna är ojämna.. cylindrar och allt" (fan det lät dyrt, men inte visa något i ansiktet samtidigt som jag inombords sänkte hakan någon decimeter) "sen läcker motorn olja, det är toppen som är trasig och om vi ska byta den går det på 15000kr, men den går antagligen igenom besiktningen ändå" (ähum VA??! okej nu kan jag nog inte riktigt hålla fejset straight) "sen är vindrutetorkarna slitna fram så dom behöver bytas" (ja men det går ju "bara" på typ 500 kr så det var väl inte så farligt) "och sen har du ett mindre stenskott i framrutan, men det tar oftast försäkringsbolaget så det slipper du åtminstone" (NEMEN TACK!) och som grädde på moset hade dom inte lyckats lokalisera min varningstriangel! VAFAAAAAAN LIKSOM??????!!!!!! Jag förstår inte.

Men men shit happens liksom. Så jag ringde mamma och pappa och dom får helt enkelt besluta om det är värt det eller inte. Ska höra med en annan kille som jag blev tipsad om idag om han kan fixa det billigare och sen blir det nog till att sälja älsklingen efter sommaren. Tyvärr. Men det är så mycket problem med henne att jag inte har råd att ha kvar henne. Isåfall får jag hitta en GRYM cykel eller en riktig gammal opel eller nåt som håller satan så jag slipper alla renoveringskostnader.

Som toppen på dagen efter ett 7 timmar långt gruppmöte hade jag en elräkning i brevlådan när jag kom hem. Jag blir så trött. Varför har man så bråttom med att växa upp?

Nya grupper, nya kurser, nya människor.

Förändring är bra säger dom.. jag vet inte riktigt jag. Dessutom visar det sig att jag saknar en av böckerna till kursen vi faktiskt ska ha salstenta i nästa vecka. Lyckades hitta en tjej som säljer den i Skövde så jag ska försöka fixa den i veckan. Men det känns ändå lite stressigt. Skulle tränat idag men orkade inte efter gruppmötet som egentligen faktiskt inte gav något.. jag vet inte om jag bara är den som vill driva arbetet framåt, men det verkar som om alla andra bara vill lära känna varann. Lite dumt tycker jag när uppgiften ska in om två dagar och allas kalendrar är fulla. Men men. Det är bara att vänja sig vid nya människor och grupper och försöka förstå individerna.

Annars då? Det var superdupermysigt i helgen! Världens bästa och vi hade jätteroligt! Nu är jag trött.. blir nog sömn snart..

Jag såg det här idag och undrar hur jäkla mediakåt man egentligen får lov att vara i ett litet lagom-land som Sverige där Jantelagen alltid verkar stå högst i kurs.

För övrigt hade jag min första föreläsning i kris och katastrofpsykologi som tydligen var hela 5 timmar lång istället för 2! Var lite smått chockerande men jag kom över det och fick oturligt nog avboka träningen för ikväll eftersom grupparbete måste skrivas i en av de andra kurserna. KK verkar fruktansvärt intressant dock och jag fick nästan tårar i ögonen idag när vi diskuterade vissa saker. Tror det är den kursen jag kommer lägga mest krut på, vilket kanske är dumt eftersom det är den enda som inte ingår i programmet. Men vafan liksom. Jag fixar det här! Träffade dessutom en kompis kompis så jag hade till och med rätt trevligt under rasterna eftersom jag hade någon att prata med. Mycket bra.

Nu blir det Èmile Durkheim för hela slanten och kanske en film ikväll. Imorgon blir en lång dag men i slutet nån gång kommer den bli bra ♥

Hade precis en underhållande msn-konversation.

Hon:
Asså det var skitjobbigt, jag var tvungen att läsa 20 sidor på en kväll.
Jag:
Heh ja det låter inte så kul, men tro mig... det blir värre.

Tydligen hade dom haft historiaprov. Hon hade lyckats ganska bra till slut men bördan verkade stor.
Till saken hör väl att hon är 12 år gammal och går i sexan. Men jag tyckte ändå det var lite skrattretande.
Som tur är får hon också lära sig hur livet fungerar om några år.

Nu sitter jag här igen, med boken uppslagen framför mig på bordet. Ögonen rör sig sakta sidledes och följer orden på de tunna bladen. Det står enligt utsago på mitt modersmål men tankarna tar över och därför går inte meningen med texten fram. Just nu är det filosofiska sociologer som står på schemat och jag tror faktiskt inte det finns mycket som slår detta i form av utmattande trötthet. Frågorna till seminariet verkar inte heller ha något med texten att göra vilket leder till en större känsla av antiklimax.

Som tur är finns det mycket te och dessutom en stor kanelbulle som väntar när jag duktigt har läst klart.

Sådärja.

När jag kom hem igår kände jag en blandning mellan jetlag och sjösjuka. Hela kroppen gungade och jag mådde illa och var allmänt skittrött! Det var visserligen länge sen jag åkte så långt i bil på en dag, men det här var riktigt illa. När jag väl hamnade i säng var det svårt att somna och jag snurrade flera varv. Men på något sätt lyckades jag ändå slockna och när jag vaknade imorse kändes det hela faktiskt lite bättre. Jag mår fortfarande inte hundra, men det ska lite bebispussar få lösa åt mig idag.

Tror åtminstone att jag mår bättre än pv'n som tydligen såg sin vän däcka på hotellrumsgolvet igår och bestämde sig för att dokumentera det på facebook. Enligt den andra vännen kommer han inte ens ihåg idag att han skrev det, vilket får mig att tro att han antagligen inte kommer ihåg de tre smsen hade skickade till mig inatt heller. Som tur var vaknade jag inte av något.

Till resan då, resan var bra. Stugan var lagom stor även om det stod att den var byggd för åtta och vi hade både bastu och öppen spis. Så vidare öppen vet jag inte om jag vill kalla den förresten, den var så sotig på insidan av rutorna att man fick lägga sig på golvet på knä och luta huvet snett uppåt underifrån för att ens se att det brann. Men det luktade gott. Jag och brorsan började på slalomskidor precis som mor och far och tänka sig att vi faktiskt kom ihåg hur man gjorde. Jag hade helt störda pjäxor som överhuvudtaget inte passade mina ben första dagen och jag tror dom är lite anledningen till att mina vader fortfarande är lite svullna. Dag 2 lyckades jag dock hitta ett par som passade och skidåkningen blev genast bättre.

Dag 3 åkte vi också skidor, mest för att vi kunde och det gick bra. Dag 4 började tidigare än de andra med en timme snowboardskola. Kan ju säga att det verkligen behövdes och jag önskar fortfarande att jag hade löptränat ca två månader innan resan eftersom mina ben blev helt förstörda. Jag kan inte räkna hur många ggr jag ramlade omkull och blev liggande i en hög men det blev så sakteliga bättre och bättre och sista åket för dagen kunde jag faktiskt stå upp hela två svängar utan att trilla omkull! Det kändes som en riktig seger!

Dag 5 var helt värdelös, det spöregnade och vädret var allmänt kass. Vilket innebar att vi stannade inomhus och jag spenderade dagen med att spela sims istället som jag hittade på Maxi för 39 kr. Väl investerade pengar! På kvällen åt vi god middag. Jag åt älgstek och det var lika spännande som förra gången. Tror ändå älggrytan var godare av någon anledning, men säg inte det till pappa för steken var inte billig.

Sista dagen i backen bestämde jag och lillebror att snowboard inte var att föredra eftersom det fortfarande var ganska blött och vi hade blivit tillräckligt blöta dag 4. Det blev byte igen och den här gången prövade vi oss fram på miniblades. Något vi också testat förut men jag var ändå lite osäker eftersom dom är lite svårare att hålla balansen på. Man vande sig ganska snabbt och vi flög fram i backarna. Det blev inga svarta pister det här året men som det lät på mamma skulle vi försöka få igång skidbenen igen ganska snart så jag får helt enkelt träna upp modet igen.

Känns som om jag har slängt ur mig en halv roman nu.. men här kommer lite bilder också, endast för ert nöje :)
Bilderna dröjer, men dom kommer. Jag lovar.

Sitter i en stuga på Idre Fjäll och beundrar min far som ligger på knä framför den öppna spisen och skrapar ur aska. Mamma bäddar för fullt och lillebror springer omkring och yrar som vanligt. Det är hemfärd på gång och det ska faktiskt bli rätt så skönt. Don't get me wrong, veckan har vart super, inte tillräckligt med sol bara.. dvs ingen. Men jag har lyckats testa alla sätt att ta sig ner för en backe på och tänka sig jag kom ihåg hur man gjorde!

Further update kommer senare, jag lovar fula bilder också bara för er underhållning. Puss!