Att älska eller inte älska, det är frågan

När ska man lära sig att det inte är så farligt att alla inte älskar en? Och ännu bättre, när ska alla andra lära sig att det inte går att vara älskad av alla? Vafan liksom... Världen behöver lära sig att sluta smöra.

Omväxling förnöjer säger dom

Det är kul med snabba tempoväxlingar. Inte i löpspåret kanske, men på jobbet iallafall. Jag började min morgon på Manpowerkontoret i stan. Lite lugnt och skönt och fick äta överbliven smörgåstårta till frukost. Vely najs! Runt lunchtid kommer chefen in och undrar om jag ska jobba heldag eller om jag är sugen på att åka på uppdrag i Skara. Informerade henne om att min bil är utlånad så det kunde bli lite småkrångligt. Hon gick. Efter 5 minuter kom hon tillbaka och undrade om jag kunde tänka mig att jobba om jag blev hämtad i Skövde och skjutsad till Skara? Vem tackar nej till ett sånt erbjudande?

Så nu sitter jag här, på IAC i Skara, i receptionen. Och stormtrivs! Jag måste verkligen säga det att omväxling är sjukt underskattat! De första tio minuterna i växeln kände jag mig något förvirrad men det löste sig och bara det faktum att lathunden som finns är den jag skrev för ett år sedan när jag hade upplärning för en annan tjej här hjälpte väldigt mycket. Det är kul med nya arbetsuppgifter (och gamla) och som han sa, som så snällt kom och hämtade mig i Skövde, så är det aldrig så omväxlande som på personalavdelningen. Som personalare får man göra allt! Det låter som att jag har valt ett bra framtida yrke =)

Det här med månadens insamling då?

Jag skrev för ett tag sen att jag skulle välja en välgörenhet varje månad att skänka pengar till. Jag började med Cancerfonden av uppenbara orsaker och startade en insamling där som hittills fått in 450 kronor. Det känns mycket bra.

Maj månad har jag avsatt för Majblomman (duuh). Nu är jag medveten om att maj månad är slut och vi är i början på juni. Men trots det får maj sin insamling nu. Barnfattigdom i Sverige är ett hett ämne just nu, det har nog inte undgått någon att det ligger stort fokus på hur vi ska lösa detta tragiska faktum. Majblomman är en organisation som hjälper barnen som inte har mer än precis det som behövs för att överleva. De får in brev från familjer som inte har det så bra ställt och kan ofta hjälpa till att bidra med t ex en liten peng för att barnen ska kunna följa med på skolutflykt, köpa en cykel eller ha en studentmössa när de går ut trean på gymnasiet. De hjälper även till med att betala för mer väsentliga saker så som glasögon och medicin. Jag tycker det är en fantastisk verksamhet och den behövs även i Sverige där alla säger att vi har det så bra. Därför får Majblomman min hjälp. För att jag kan.


Funderingar man har om tåg och sånt

Jag har två funderingar idag. Var i Göteborg på utbildning och det kändes riktigt bra, det var roligt, intressant och väldigt givande. Dessutom kände jag mig väldigt viktig som fick både resa och lunch betald samtidigt som jag fick lön. Det är väl lite så det känns att vara vuxen på riktigt tänker jag. Det var väl egentligen den första funderingen.

Den andra har med tåg att göra. Jag gillar att åka tåg egentligen. Kan inte riktigt bestämma mig för vad som är bäst när det kommer till platsval. På flyget vill jag alltid sitta längst in vid fönstret, men på tåget spelar det lite roll vart man ska. Fönstret om man ska till slutstation definitivt! Det är så skönt att kunna luta sig mot en "vägg" och sova när det behövs. Men sitter man bredvid någon som man kanske inte känner sig så bekväm med att klättra över för att komma ut på de två minuter man har på sig att hinna av tåget så gillar jag nog gången bättre. En sak som alltid förvånar mig är hur lätt man vaggas till sömns. När jag åkte från Göteborg idag var jag pigg och glad. När jag kom fram till Skövde var jag helt slut och gick och la mig och sov i två timmar så fort jag kom in genom dörren. Helt vansinnigt.

Känner inte riktigt att det här blev så sammanhängande som jag hade velat. Men det är ju faktiskt mest för min egen skull jag skriver så då får det bli såhär ibland.

Horders

Tittar på ännu ett program om horders. Det är väldigt intressant faktiskt, hur man kan förstöra sitt liv genom att fullständigt överösa sitt hem med saker. Att må så dåligt psykiskt av att städa sitt hem.. det är hemskt. Jag känner lite det där draget att bli fäst vid grejer, men det är inte i närheten av såhär illa. Dessutom får jag städmani ibland och rensar utav helvete =)

När tentan är skriven på lördag och skolan är slut för den här terminen ska jag faktiskt börja gå igenom allt i källaren som är mitt. Det är liksom knappt möjligt att gå in i källarutrymmet längre. Det ligger så mycket trams där nere som inte behöver finnas här. Man kan ge bort det eller sälja till någon bättre behövande. Jobbar ju inte så jättemycket de första veckorna nu så det finns tid.

RSS 2.0