.

Sitter och känner mig duktig som redan påbörjat nästa uppgift inom Projektledningen, en timme efter att jag lämnade in den förra. Känner att jag behöver det, för när det är kortkort tid kvar till nästa så kommer jag ha ännu mindre motivation än nu. Då är min krigspojke hemma och jag får kramas och pussas hur mycket jag vill igen. Mina läppar behöver inte vara torra och min näsa kommer inte att frysa. Så därför börjar jag nu, mitt i natten.

Tittar ut genom fönstret på stormen utanför och inser att det faktiskt ser ut som att buskarna på andra sidan gatan lever. Lever ett alldeles eget liv och är alldeles vansinnigt förbannade på någonting väldigt viktigt. Aggressivt skakar dom sina grenar i motstånd eller försvar. Jag vill också skaka och känna mig sådär levande, de ser väldigt levande ut.

Nä shit nu blev det poetiskt och konstigt här. Borde nog gå och lägga mig innan buskandarna tar över mig också. Godnatt.