never knew how much I love you, never knew how much you cared

Sitter hemma, väntar på att klockan ska bli tillräckligt mycket för att jag ska släpa mig iväg till träningen. Har bestämt mig för att gå. Så blir det helt enkelt! Har inhandlat nya träningsbyxor för att peppa mig, så jag tror det kommer bli väldigt bra. :)

Saknaden kommer så sakteliga krypande. Men jag vet vad jag behöver göra i veckan för att hålla igång, och det är rätt spännande saker på gång.. så det blir bra. Får vänja mig helt enkelt. Jag kan!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0