it's never enough

Krigspojken kom hem igår och gick nästan genast och la sig. Vi fick nästan sova 8 timmar innan klockan ringde imorse. Det händer inte ofta och ledde till att jag kände att jag kunde gå upp samtidigt och sen sätta mig och läsa när han kört till jobbet, vilket betyder att jag har hunnit läsa igenom hela kompendiet till gruppmötet idag och klockan är bara 8. Sjukt nöjd! Man borde gå och lägga sig tidigare på kvällarna faktiskt.

Fast nu har jag i och för sig inget att göra...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0