i'm glad you're still here with me

Toppnyheten idag! "Alla kineser har bestämt sig för att flytta till månen för att göra planeten mer beboelig för oss andra!"

Tänk om det vore sant. Vad glada alla skulle bli! Jag börjar tröttna på död och förruttnelse på nyheterna konstant och idag fick jag faktiskt lite frivarv bland transmittorsubstanserna när vi börjar nyhetssändningen med "..de skadade soldaterna i Afghanistan ska idag hämtas hem med flygplan till Sverige och deras skador är fortfarande allvarliga.." och avslutar med "..julhandeln har redan nått fantastiska summor och årets julklapp (spikmattan) är väldigt populär!"

Det kanske bara är jag. Jag är med största sannolikhet väldigt påverkad av min situation.. Men det kändes inte logiskt. Snacka om att nyheterna är uppbyggda för att vi ska låta bli att tänka på det där som är dåligt, det där som går åt helvete och alla människor som går åt i processen. Vi diskuterade på nåt seminarium för ett tag sen varför det inte skänks mer till välgörenhet än vad det gör och kom fram till att människor väljer att inte tänka på det. Men hur jäkla lätt ska det egentligen vara??! Du får höra att människor skadas, folkmord, våldtäkter, epidemier.. sen berättar dom att människor har börjat handla julklappar. Vad väljer man att tänka på? Sjukdomar och död (som man antagligen känner att man inte kan göra något åt ändå) eller julen (ljus, snö, familj och presenter)? Vad tror du? Jag kommer seriöst vara helt förstörd efter dom här tre åren om en kurs får mig att kritisera allt som händer omkring mig, men det kanske är meningen.

Jag bara önskar att nyheterna en dag i månaden bara hade berättat glada nyheter. I stil med "alla krig är slut"/"inga barn i världen dör längre i aids eller svälter"/"alla kineser har bestämt sig för att flytta till månen för att göra planeten mer beboelig för oss andra"

Nu ska jag läsa mitt kompendie och vara glad att min pojkvän fortfarande är säker hemma i Sverige, i eftermiddag tänker jag panta mina flaskor och ge pengarna till Röda Korset. Så gör jag iallafall någonting.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0