.

Jag tror jag är sockerberoende. Typ i varenda fiber i hela min kropp. Visst är det konstigt att kalla det fiber när de flesta delar, iallafall på insidan inte innehåller några fibrer alls. Iallafall inte i mig.

Det är lite drygt. För det är då man precis innan man går och lägger sig kommer på att oj, jag har inte ätit något godis idag, eller druckit läsk. Vad duktig jag har varit... Men egentligen är man ju inte alls duktig. För hur bra kan det vara att helt plötsligt ha en godisfri dag. Vad hände med den tiden då man bara fick äta godis på lördagar? Den utvecklades ganska snabbt i min familj till fredagar och lördagar redan när jag var liten minns jag. För disneydags gick ju på fredagar, och det var ju egentligen då vi firade att det hade blivit helg. Men sen heter det ju lördagsgodis så av någon anledning blev det väl rester på lördagen, eller helt nytt om vi lyckats smälla i oss hela godisskålen på fredagen.

Jag tror mitt sockerberoende föddes i att mina föräldrar när jag var sjuk alltid gav mig godis som tröst, eller saft (läsk kom senare) och att jag sen har använt det som tröst varenda gång livet har tagit felsteg. Det är enkelt. Men det dövar nog inte smärtan egentligen. Eller ja, smärtan. Det räckte väl med att det var mycket att göra i skolan..

Kom nog egentligen underfund med det här, typ igår. Eller jag har väl alltid vetat det. Men vägrat erkänna att det är ett problem. Men nu är det så att i måndags kväll så kände jag att oj vad duktig jag har varit idag för jag har inte ätit något godis eller druckit någon läsk. Sen gjorde jag samma sak igår, och sen somnade jag efter maten istället för att se nån dålig film på tv. Sov 2 timmar i soffan först och sen insåg jag att det blir nog inget facebookande eller msn ikväll, klockan var visserligen kvart i elva, men det är då jag brukar sätta mig vid datorn, för det är då broderns raider brukar vara slut, så då får man tillgång. Så jag gick och la mig, i min säng. Och sov heeeela natten. Jag minns inte när jag för det första somnade innan 11 på kvällen senast och sen dessutom sov ända tills halv 8 imorse då väckarklockan ringde. Jag tror tröttheten också är ett bevis på beroendet. Typ withdrawal-symptom. (Ja, jag använder engelska ord ibland när jag inte kan komma på dom svenska) Så med tanke på det så borde det bli lättare nu right? För när man har nått botten finns det bara plats att sträva uppåt. Och det är nog det jag ska göra nu. Bli kvitt det där dumma beroendet och må lite bättre. Tror jag ska krama mina vänner som tröst istället för att trycka i mig en hel påse godis nästa gång.

Det känns mera logiskt. Och dessutom kommer fler att må bra av det. Om det nu är så att mina vänner vill ha kramar... ^^

Puss : *