Snälla nån då..

Jag tror jag ska sluta läsa tidningen. Eller så ska mina barn inte gå i svensk skola. Imorse när jag åt frukost såg jag den här. Jag vet inte vad jag ska säga. Det är ju helt vansinnigt!  Varför ska man som 8-åring bli tvingad att bjuda alla sina klasskompisar på födelsedagsfest??!  Alltså, när jag var 8 älskade jag inte alla mina klasskompisar. Jag bjöd inte alla. Långt ifrån. Och jag antar att om inte världen har ingått nåt slags ny hippie-era och alla har peace-love och understanding printat innanför hjärnbalken så är det likadant fortfarande.

Varför tvinga barn att umgås med folk dom inte tycker om på sin enda speciella dag på året? Idiotiskt!

Tycker så synd om den här stackars pojken som säkert såg fram emot sin födelsedagsfest jättemycket och nu får han storbråk mellan skolan och föräldrarna istället. Det är möjligt att pojken inte berörs så mycket av det, men det är intressant. För oavsett om han delar ut lapparna i skolan eller utanför så lär ju dom två som inte blev bjudna få reda på det. Barn är inte så duktiga på att hålla tyst om sånt nämligen. Barn är oberäkneliga.

Dessutom är det väl inte mer än rätt att barnen lär sig från tidig ålder att dom inte kan vänta sig att bli rättvist behandlade överallt. Visst dom kanske blir ledsna, men då kanske slaget inte blir lika hårt när dom inser hur verkligheten fungerar. Hur löjligt hade det inte varit, om det på våra arbetsplatser hade blivit bestämt att man inte fick bjuda bara några stycken, man måste bjuda alla, när man har fest?

Var, om inte i skolan har man möjlighet att dela ut inbjudningskorten? Alla är i skolan och de flesta 8-åringar har nog inte så många vänner utanför klassen och då är det väl lättare att dela ut korten i skolan än någon annanstans. Annars kanske vissa riskerar att inte bli bjudna, för dom bor för långt bort (tar skolbuss etc) och då blir det ju diskriminering på en helt annan nivå. Är det någon som tänker på det?

Haha, kan ni tänka er. Om vi bara fick bjuda tjejer eller killar på våra "vuxna" fester. Varför skulle det vara bättre att diskriminera en hel könsgrupp än bara några stycken? Tänk om man som tjej har flera killkompisar, men de bästa vännerna är tjejer (som i mitt fall när jag gick i tvåan iallafall) och vice versa.

Tänk vad tråkiga våra fester hade blivit om det bara var tjejer/killar där?
Det blir ju aldrig nåt skvaller till dagen efter då... ^^ (och nu hör det inte alls till ämnet, men snälla människor!)

Nej, lägg ner! Barn ska kunna välja själva vem dom vill bjuda på kalas och skolan ska i inte lägga sig i. Vad fan har dom med det att göra?


Gaaaaah!

Du har anmält dig till högskoleutbildning inför hösten 2008 och din anmälan är nu behandlad.

Den där låg i min inkorg när jag öppnade mejlen imorse! Galet stirrig blev jag och jag är om något ännu mer stirrig nu. Det visade sig att jag behövde skicka in bevis på arbetslivserfarenhet för att vara behörig till programmen jag visste att jag hade sökt till. Jag kom in i Gävle, men jag vill inte läsa i Gävle.. jag vet inte varför jag har sökt till Gävle. Min mamma tyckte jag var fjantig och skulle vara glad att jag kom in överhuvudtaget och det kanske är bra eftersom jag typ väntade till sista sista sista minuten för att skicka in allt. Men tydligen missade jag något. Så den senaste timmen har jag febrilt försökt ringa jobbet och få tag i någon som kan skicka ett sånt fint papper till mig. Till slut fick jag tag i Carro som sa att hon fixar det imorgon bara jag skriver en lapp och lämnar i hennes brevlåda någon gång idag. Jag är just nu rätt lyrisk och tycker om Carro väldigt mycket! Jag sa att hon skulle få en flaska champagne eller nåt om jag faktiskt kom in sen. =) Känns som jag kanske överdrev lite. Men hon tyckte nog det var underhållande. Fortfarande helt stirrig och kan inte ens tänka på vad som händer när jag faktiskt kommer in på riktigt sen. Tänk att flytta hemifrån. Tänk, bara tänk. Hjälp.

Ja, nu ska jag försöka jobba lite eftersom jag måste köra hem på lunchen och lämna in det där pappret till Carro. Det är ju faktiskt så att jag ska till Göteborg idag och då fungerar det inte att hålla på att stressa upp sig för saker som andra är vansinnigt snälla nog att fixa åt en. Det blir nog snabblunch på jobb då samtidigt och sen får jag jobba extra hårt i eftermiddag. Kommer ju inte kunna koncentrera mig... Måste kolla upp busstider till Centralen också, så jag kommer bort till bussen. Annars missar jag den säkert om jag måste gå genom hela Malmö och typ stressa halvt ihjäl mig.

Okej. Tagga ner lite nu. Men jag översatte ändå ett ordspråk från min kalender igår, och jag gillar det.

only when begun, the impossible becomes possible (och nu känns det som det är begun)

Alltså?

Varför har eu-parlamentet nytta av att kunna kategorisera bloggare?

Varför ska man helt plötsligt bli namngiven och övervakad? Vart tog yttrandefriheten vägen?
Eller hade vi inte sånt i fria Sverige?

Jag tycker iallafall att det känns sådär lagom onödigt att slösa skattepengar på en sån sak när det ändå är fruktansvärt triviala saker som skrivs i typ 90 % av alla bloggar man läser. Men man läser dom för dom är bra skrivna och underhållande. Det är inte så att vi planerar något slags uppror mot staten, eller mot eu. Vilket vi kanske borde. Så om politikerna tycker min blogg ska kategoriseras och övervakas kan dom använda sina egna pengar till det, jag vill ha mina skattepengar ifred!

"M-Hs telefon, det är Sara"

Idag har min mobil ringt hela tiden. Och inte för att jag inte tycker om när min mobil ringer. Det gör jag, mest för jag tror alltid att någon älskar mig då. Men när det visar sig att alla bara vill få tag i min far för hans telefon är avstängd och kan jag inte säga till honom det eller detta är det inte lika roligt.

Först ringde Marcus, och ville uppdatera Norton på datorn där hemma. För tydligen räcker det inte med 3 antivirus program. Sen ringde mamma och ville veta om hon skulle köpa det där setet med kaffe-maskin, vatten-kokare och brödrost eller om pappa ville titta på det först. Och sen ringde växeln och undrade om jag inte skulle sitta där idag, för det hade dom blivit tillsagda. Full kontroll på läget här ja. (?)

Annars har jag fått en del lustiga samtal idag, varav ett var från en hysterisk Sarah som hade cyklat till Sturup för att skicka pengar till sin man och sen haft en massa krångel under tiden hon var där för hon hade ju inget leg med sig.. Amanda gick inte till jobbet idag för det är roligare att sitta hemma när man ändå inte tjänar några pengar. Tyckte jag var starkt av henne. Dessutom coolt om hon får jobb på slott. Dessutom har Camilla dränkt sin telefon i mjölk och tyckte det var lite lagom sorgligt.

Och ja, klockan är bara 2. Jag väntar bara på samtalet från Daniel om att han bröt benet på en runda med flakmoppen och Sebbe ringer säkert och berättar att Oliver har skaffat katt, upphittad på kyrkogården. That would make my day. Eller ja, kanske hade tyckt lite synd om Daniel, men seriöst hur underhållande hade inte den har dagen blivit på telefonfronten då. Bojkottar hädanefter alla samtal som leder till "yes, of course I can take a message for him" jag är ingen jävla sekreterare.

Sockerberoende

Jag tror jag är sockerberoende. Typ i varenda fiber i hela min kropp. Visst är det konstigt att kalla det fiber när de flesta delar, iallafall på insidan inte innehåller några fibrer alls. Iallafall inte i mig.

Det är lite drygt. För det är då man precis innan man går och lägger sig kommer på att oj, jag har inte ätit något godis idag, eller druckit läsk. Vad duktig jag har varit... Men egentligen är man ju inte alls duktig. För hur bra kan det vara att helt plötsligt ha en godisfri dag. Vad hände med den tiden då man bara fick äta godis på lördagar? Den utvecklades ganska snabbt i min familj till fredagar och lördagar redan när jag var liten minns jag. För disneydags gick ju på fredagar, och det var ju egentligen då vi firade att det hade blivit helg. Men sen heter det ju lördagsgodis så av någon anledning blev det väl rester på lördagen, eller helt nytt om vi lyckats smälla i oss hela godisskålen på fredagen.

Jag tror mitt sockerberoende föddes i att mina föräldrar när jag var sjuk alltid gav mig godis som tröst, eller saft (läsk kom senare) och att jag sen har använt det som tröst varenda gång livet har tagit felsteg. Det är enkelt. Men det dövar nog inte smärtan egentligen. Eller ja, smärtan. Det räckte väl med att det var mycket att göra i skolan..

Kom nog egentligen underfund med det här, typ igår. Eller jag har väl alltid vetat det. Men vägrat erkänna att det är ett problem. Men nu är det så att i måndags kväll så kände jag att oj vad duktig jag har varit idag för jag har inte ätit något godis eller druckit någon läsk. Sen gjorde jag samma sak igår, och sen somnade jag efter maten istället för att se nån dålig film på tv. Sov 2 timmar i soffan först och sen insåg jag att det blir nog inget facebookande eller msn ikväll, klockan var visserligen kvart i elva, men det är då jag brukar sätta mig vid datorn, för det är då broderns raider brukar vara slut, så då får man tillgång. Så jag gick och la mig, i min säng. Och sov heeeela natten. Jag minns inte när jag för det första somnade innan 11 på kvällen senast och sen dessutom sov ända tills halv 8 imorse då väckarklockan ringde. Jag tror tröttheten också är ett bevis på beroendet. Typ withdrawal-symptom. (Ja, jag använder engelska ord ibland när jag inte kan komma på dom svenska) Så med tanke på det så borde det bli lättare nu right? För när man har nått botten finns det bara plats att sträva uppåt. Och det är nog det jag ska göra nu. Bli kvitt det där dumma beroendet och må lite bättre. Tror jag ska krama mina vänner som tröst istället för att trycka i mig en hel påse godis nästa gång.

Det känns mera logiskt. Och dessutom kommer fler att må bra av det. Om det nu är så att mina vänner vill ha kramar... ^^

Puss : *

Magic beans

Igår såg jag slutet på Vänner. Dom spelade Twister och det var allmän oordning.
Telefonen ringde och det var Visa-bolaget till Rachel. Dom tyckte det var underligt att hon inte hade använt sitt kreditkort på länge. (har för mig att de andra försökte få henne att leva utan pappas pengar, dvs utan kreditkort, och hon var alldeles förstörd i början) Och då tittade hon på sina vänner, som precis kollapsade över varann för Twister blev dom övermäktigt och sa till Visa-folket att hon mådde bra.

"I've got magic beans...(antagligen en udda reaktion i andra änden av luren) No, no never mind, bye"

Och så slutsignalen och eftertexterna.. Varför är det alltid så att Vänner lämnar kvar en sån där må bra känsla som bara får en att älska allt och alla lite mer. Och jag ville bara ha mina vänner där just då, så jag kunde krama dom alla en och en och berätta hur mycket jag älskar dom.

Men om ni läser det här, så kan ni väl ge er själva en kram och kanske må lite bättre.
För ni är mina magic beans. Och jag älskar er!

En timme på jobbet

Ja, det här är väl kanske inte det smartaste att lägga ut så chefen kan se, men jag tyckte det var lite underhållande.
Kändes sådär lite Bridget Jones inspirerat, och även om jag verkligen hoppas att jag inte kommer 2½ timme försent till jobbet pga letande efter hårborstar och nycklar i min egen lägenhet så tyckte jag det här var värt det. Det är ju trots allt bara ett sommarjobb, och jag gör ju faktiskt inget vettigt ändå.

01.35 dagen började väl egentligen inatt när jag inte fick gå och lägga mig pga en sömnlös vän på msn.
07.55 vaknade abrupt när pappa skakade sängen och undrade om jag inte tänkte gå upp snart, vi ska ju köra halv nio.
08.00 fortfarande inte gått upp.
08.10 påklädd och nere i köket frenetiskt letande efter den teflonklädda kastrullen så jag kunde göra äggröra.
08.15 hittade kastrullen på diskbänken (av alla ställen) under ett stort fat med blommor på.
08.35 pappa undrar om jag är färdig, tycker att det är jag väl. ska bara dricka upp min juice, läsa färdigt serierna, borsta tänderna och ta på mig skorna.
08.37 funderar på om jag inte kan borsta tänderna på jobbet eftersom tandborsten redan ligger i väskan.
08.38 borstar tänderna.
08.40 låser dörren.
09.04 sätter igång datorn på kontoret.
09.05 hämtar vatten och frukt till förmiddagsmellanmål i köket.
09.08 kollar msn, ingen intressant inne.
09.09 kollar mejlen, nytt resedagboksinlägg från boysen i oz. läser, saknar, tittar på bilderna och längtar tillbaka.
09.13 kollar facebook och bilddagboken. inleder diskussion med australisk vän om vad dom vita papegojorna bland mina bilder heter, och hur det stavas.
09.15 plockar upp sidan jag faktiskt ska jobba med, klickar lite.
09.17 kollar facebook igen, nya inlägg på wall'en och nya bildkommentarer
09.25 växeln ringer och undrar om jag har tid att komma ner och sitta en stund över lunchen. självklart har jag det =)
09.28 äter mitt plommon, tycker det är dags för mellanmålspaus
09.30 tar kiwin också
09.35 jag är så sjukt oproduktiv!
09.36 börjar skriva den här listan på ett blad i mitt block.. tänker bränna sidan in question senare för att röja alla bevis
09.50 kollar facebook igen, roligt att folk i australien är vakna och svarar lika ivrigt som jag
09.56 hör en bra låt på ipoden och fixar upp videon på youtube, njuter en stund av dom fina bilderna
10.00 loggar folk in på msn, nu är det nog kört med produktiviteten för resten av dagen
10.07 kollar facebook igen.. varit på jobbet en timme utan att faktiskt göra något vettigt.

Och inser nu medan jag skriver att jag nästan slösat en timme till på meningslöst msn och facebook tjatter. Har hunnit kolla en sida i mitt projekt och om 1½ timme ska jag ner till växeln, sen är det lunch. Känns det som något blir gjort idag?

Äldre man med stav.

Var precis ute på 6 kilometersrundan med mamma och såg något jag tyckte var lite underhållande.

Vi mötte en äldre herre, typ 70+ som var ute och gick med stavar. Ni vet sånadär som 30-åriga mammor använder för att "gå ner i vikt" när dom fått det andra eller tredje barnet. Det som var roligt var att han använde dom likadant. Precis som 30-åriga mammor. Så där så han inte ens stödde sig på dom utan nuddade marken och tog sig sakta framåt. Tror han hade behövt en riktig käpp egentligen men kanske försökte förtränga att åldern hade tagit ut sin rätt.

Anyway så var det rätt skönt att gå igen. Fast det började såklart regna så fort vi gick utanför dörren och det blev gradvis värre under hela tiden. Helt genomblöt nu.

Igår försökte jag komma underfund med hur man ansöker om studentbostad om det nu är så att jag kommer in.
Det verkar lagom krångligt och jag känner mig fortfarande förvirrad om var jag faktiskt vill läsa. Jag hoppas att jag inte kommer få något val, utan det blir det ena eller det andra. Blir enklare då.

Imorgon blir det besiktning av bilen och förhoppningsvis fungerar den som den ska sen resten av sommaren, måste börja jobba för att få ta med den norrut :P Som om jag skulle ha råd med det. Undra om man kan ha tur om man bara spelar en gång på lotto. Kan behövas.

Krossat glas

Igår var det midsommar.

Det var mysigt. Vi åt och dansade runt midsommarstången hos Carro och det var lagom med folk och sådär bra som det kan vara en lugn och fin kväll. Efter Carro åkte jag till Svedala och hem till Kristian för smulan var hemma och hon var på fest. Det var ös och mycket roliga människor och det blev dans och bag in box och massa annat.

Det var en all-over mysig midsommar och jag är nöjd. Idag var en lugn morgon och sen hoppade jag in och jobbade 2½ timma vilket var sjukt chill och många glada människor igen. Träffade Em och Rebecca (som var hemma från kollo) och dom är bäst! Har ingen aning om vad som händer ikväll men vi får väl se.. I'll let you know.

When see-through walls become broken glass, and palms decide to slip away.
Always know that when I'm close, I'll be there, whatever they say.

ps.

jag älskar min Ipod <3
och jag har redan hittat massa ny favoritmusik som jag verkligen verkligen tycker om =)
bra humör idag, det måste vara solen.

If you want to play it like a game - Come on, come on let's play
Cause I'd rather waste my life pretending than have to forget you for one whole minute

Musik <3

Idag åt jag lunch med pappa. Vi hade seriös people watching samtidigt som jag försökte förstå samtalet de två spanska kvinnorna som satt bredvid oss hade eftersom jag nu borde ha snappat upp lite spanska genom jobbet =)
Förstod typ att den enas dotter sa elefanter när hon sprang omkring och pekade på väggarna. Har lite kvar att lära känner jag.

People watching är en hobby som man lätt glömmer bort att man älskar och det allra allra bästa sättet är att bara sitta på en bänk med en glass eller en take-away mugg med nån slags dryck i (inte kaffe, eftersom jag vägrar bli vuxen) och bara titta. Det är så underhållande att bara plocka upp lösryckta delar ur samtal och undersöka hur människor klär sig för en dag på stan. Nu är det verkligen inte så att jag dömer någon, för om det var socialt accepterat så skulle jag lätt gå till jobb i mina nya mjukisshorts, för dom är det skönaste jag vet ju nu och en vanlig tshirt. =) men nu kan man ju inte göra sånt när lobbyn till och med är full med marmor och mojs och dessutom vattenfall etc för att folk ska känna sig välkomna.

Det var iallafall inte det jag ville komma till. Skulle bara berätta om de tre mest uppseendeväckande människor jag och pappa stötte på på stan idag. Den första var en tjej som kom springande över övergångsstället med en barnvagn. Hon hade leopardfärgade tights, och bruna strumpor i sina röda träskor. Det tyckte jag var intressant. Nr två var när vi var på väg in på Triangeln och mötte en stooooor man (jag menar stor nu, typ 4 ggr mig eller så) med en gigantisk skjorta med stora svarta katter på. Han såg sådär lagom viktig ut på nåt sätt, precis som han kommit från ett möte även om det mötet antagligen ägt rum på McDonald's.. Den tredje och sista var en tjej på väg tillbaka till kontoret som kom gående och såg precis ut som hon hade gjort nr 2 i byxorna ungefär. Insåg när hon gick förbi att hon hade klarblå platå-korkskor med glitter och att dom antagligen var typ 3 stl för små. Men så kan man ju också göra.

Annars då. Jo ikväll är det fotboll, och vi ska antagligen se den hos Daniel på hans nya tv och Sebbe är eld och lågor vilket är lite intressant i sig. Det jag är mest eldad över är att smulan kommer hem idag och hon ska överraska och jag ska inte säga något men det var supernära igår och jag ska verkligen sätta dragkedja på munnen ikväll innan hon kommer :P anyway. Hade vart sjukt mys och jag längtar lite.

Förkylningen håller på att släppa hoppas jag, men kommer antagligen hosta i veckor. Pappa har fått för sig att vi ska ut och springa så det är väl bara att linda halsen med halsduk eller nåt. =)


Det åskar.

Ja, det åskar. Och jag känner att det passar alldeles perfekt in i hur jag känner mig just nu.
Haft en dundrande huvudvärk sen imorse och dessutom vidrigt ont i halsen. Vill inte äta eller dricka men mår bara sämre av det. Orkar inte ringa någon för en cheering up och vet inte om det ärligt hade hjälpt sådär som jag egentligen hade velat att det gjorde.

Igår funderade jag på om det är såhär det ska vara. Om man bara söker folkmängder för att känna att deras lycka smittar av sig en stund. Om man inte kan sitta hemma själv (när man själv valt det) utan att fundera på varför mobilen inte har ringt. Om man hela tiden måste tjata och bråka och köra hit eller dit för att folk ska vilja umgås med en.

Och samtidigt tänker jag att det är väldigt själviskt att tänka så. Det är det väl? För andra har också massor att göra och folk att träffa och obligations som det kallas. Det är ju inte så konstigt att alla inte kan tänka på mig varenda dag. Men visst hade det varit kul om någon gjorde det... Bara lite? Bara en person. Det hade räckt för mig. Mest för att jag hade fått någon att tänka på varje dag också. Mest för att det hade känts som om livet fick en mening igen..

Men det låter ju också helt förvrängt och sjukt. Varför ska livet inte kunna ha en mening ändå? Varför har det inte det? Fan.

Det är såna där fina raka blixtar utanför fönstret. Jag ska stänga ner allt ljus och sätta mig och titta ut en stund. Kanske hjälper det mig att hitta meningen. Den där som jag egentligen inte ska behöva leta efter.

Hahaaah xD

Ok jag vet att det inte var länge sen jag skrev det där. Men det här måste ni se!
Hittade underbart addictive sida som säkert kan uppehålla mig från att göra mycket nyttiga saker under resten av sommaren och som dessutom har en ok rep-låt som går i bakrunden. Kan nog bli jobbig efter typ en timme, men I'm too intoxicated to know for now. Hahahah! xD

http://www.planetdan.net/pics/misc/youarea.htm




jadå, jag är välkänd för mina musskrämmartekniker, och enligt min morfar är jag ju lite av en giant :P

Blablablaa

Jag tänkte bara berätta att jag är seg för tillfället, men jag lovar att snart snart kommer bilder och texter och små berättelser om allt spännande som händer just nu, för I promise it's gonna get juicy :P

Eller ja. Men jag tänker åtminstone skriva nåt om det oavsett vad som händer.

Idag när jag öppnade ytterdörren för att hämta tidningen så hörde jag skrik och visselpipor, och då log jag för jag vet vad som väntar ikväll. Och jag är så glad för deras skull!

Meen böla

Jaha, då kände jag mig lagom duktig som 07.15 imorse faktiskt hörde radion och gick upp gav hunden medicin och släppte ut honom i trädgården innan jag gav mig själv frukost och gjorde mig sådär lagom iordning som man måste vara för att jobba inne i stan.

Tog med hunden i bakluckan och lämnade honom på dagis (kände mig rikigt mammig och stod och pratade med dagisfröken och fick till och med tysta hunden för han började yla och alla andra skällde och det blev ett jävla liv) innan jag åkte till jobbet och var här innan nio vilket jag tyckte var rätt berömvärt.

Sen blev det lunch. Och jag tänkte att det måste ju faktiskt hedras med en take-away box på bamboo thai eftersom det är så himla billigt och bra. Dessutom har jag inte varit där sedan jag kom hem vilket är katastrof! Så drog mig neråt triangeln till och ställde mig i kö och insåg ve och fasa att dom hade höjt priserna! Det började gå rundgång i hjärnan och jag förstod ingenting men jag skulle ju ha min mat så jag väntade snällt. Fick min mat och betalade och kände litegrann hur marken försvann under mina fötter när jag fick växeln tillbaka. Men, sa inget och började gå tillbaka mot kontoret. På väg förbi pressbyrån passerade 4 st småtjejer (jag säger småtjejer för dom såg ut att vara storlek högstadiet när dom antagligen snarare tar studenten nästa år eller redan har tagit) som nog lättast beskrivs som såna som man inte provocerar för dom har antagligen storebröder som sätter efter en eller en 28-årig bodybuilder pojkvän som inte drar sig för att knäcka ett ben eller två om någon sagt prosit till hans flickvän. Ni fattar, visst?

En av tjejerna längst bak i gruppen gick och rotade frenetiskt i sin väska och plötsligt utbrister hon "alltså, jag har tappat min 50-lapp, jag vill böla!" Egentligen typiskt något sånt en sån tjej säger kände jag då och tyckte hon var lagom ghetto och lite larvig. Men på väg genom parken så insåg jag att det var precis så jag kände om priserna på min take-away box. Jag ville böla! Visserligen verkar det som dom har använt nån slags krydda i frityrsmeten så kycklingen faktiskt smakar något nu så en höjning på 4 kr kanske inte är hela världen. Men jag ville vara småtjej med bodybuilder-pojkvän och kände bara för att böla!

Complicated.

När vissa saker blir sådär komplicerade så man inte ens orkar tänka på det själv för det blir liksom så jobbigt, vem vänder man sig till då? När man inte längre vet varken ut eller in vad man tycker och tänker och vad man egentligen vill.. vad tar man sig till?

Jag ställde mig på Wii-brädan och rockade rockring en stund, men jag suger så det hjälpte inte så mycket.
Ska ut en stund i solen och hoppas Sarah svarar snart så kanske det blir bättre.

Beach '08 och tjejrumpor på wii

Det var såhär. Igår bestämdes det att vi skulle till stranden, och det blev av! =)

Vi körde ner i Rasmus bil och det var trångt men ganska mysigt och alla var som vanligt med ett litet tillägg i gruppen som uppskattades högt av mig, för Lina är sjukt kul och precis så mycket östrogen som man behöver i vår lilla klick. :P
Vi var framme lite efter 5 för vi hade bestämt oss att grilla på stranden och det var lagom varmt och mycket mindre folk när vi kom fram till Mossby. Daniel, Lina och jag slängde oss i vattnet medan Rasmus startade grillen för han var hungrig. Sebbe ville inte bada så han höll sig på land. Det blev korv och bröd och cider och muffins och det var supermysigt och precis sådär lagom somrigt och bra. Vill göra det minst en gång i veckan hela sommaren och vi bad alla fem om att vädret skulle hålla sig.

På vägen hem bestämde vi oss för att spela Wii i min källare senare och det blev mycket rumpskak (Daniel använder en speciell teknik när han kör skidhopp, vi kallar den tjejrumpan och den finns på både bild och video men jag har inte programmet så jag får inte in den på den här datorn. Lovar att fixa!) och konstiga vinklar (på yogan) innan vi till slut gav upp när alla hade mätt sitt BMI och kommit fram till att dom var rätt normala. Det bestämdes att vi skulle ha två födelsedagsfester nästa år där en involverade min och Rasmus 40-årsdag och en vilket Lina räknade ut 100-årsdag för oss alla fem. Ganska underhållande. Ni är lätt bjudna :P Det var en helmysig dag förutom lite för mycket pollen i källaren så varken Rasmus eller Sebbe måste speciellt bra, men Rasmus gungade på höfterna rätt ordentligt ändå hahahah! Nu ska jag dra mig till sängen och hinna få lite sömn innan jag skjutsar mor och far till svågertorp imorgon för deras USA resa där dom självklart ska köpa hem en massa härligheter till mig och broren.

Godnatt och puss till alla som betyder så mycket för mig!

Såna där grupper?

Ni vet när man går ut. Sånt gör man ju kanske nu.. Eller ja jag vet inte.

Jag var aldrig så mycket gå ut människa tidigare. Jag var knappt ute alls någonstans under hela gymnasiet. Det var mest hemma-fester som gällde. Och det är visserligen rätt mysigt, men det är helt annan stämning på uteställen. To the point, vilket verkar vara mitt problem för kvällen är, när man går ut några stycken så har man ju liksom lite koll på varann eller hur? Man håller lite reda på dom andra även om man kanske inte hela tiden är på samma ställe. Och man har liksom alltid någon att vända tillbaka till när det går fel eller man tröttnar.

Men om man nu inte har det då? Kan man gå ut och ha lika roligt tillsammans med totala främlingar? Jag är lite skeptisk. Det gick superbra när jag var utomlands, för då sitter alla i samma båt och man är bästa vänner efter 30 sek på samma ställe tillsammans. Då är det lätt att bara gå ut och släppa loss och sen spelar det ingen större roll vem man går tillbaka med eller om man går själv. Det blir liksom en del av livet. Här hemma kändes det plötsligt inte lika självklart. Det var lite skrämmande hur fort man återgår till gamla vanor som att undvika att prata med folk och liksom inte bry sig. Kanske är lite mer öppen nu för tiden, men jag vet inte riktigt. Jag kan ju inte säga hur det var innan jag åkte. För jag minns inte. Men jag känner ändå att det hade varit skönt att kunna gå ut alldeles själv, utan att känna att man behöver ha någon annan med sig för att det ska gå bra. Går det? Jag vill att det ska kunna vara så självständigt, för det är lättast. Det är bra. Och då kanske jag blir lite lycklig i själen. Kanske.

Har aldrig varit ute så mycket i hela mitt liv som jag har de senaste halvåret och jag älskar det! Vill bara kunna älska det ensam också, eller är det så att man är social av en anledning så att man faktiskt inte klarar sig utan andra?

Udda tanke.

När jag satt på bussen på väg in till stan igår med alldeles för starkt blandad färddryck med mig kom jag att tänka på en sak. Det började med att en kille klev på som hade en av dom där fyndiga tröjorna man kan köpa i slutet av nian där det stod "varje dag föds en lärare, använd kondom" vilket i säg är rätt fyndigt.. men anyway to the point. Jag fick för mig att det stod "vardag" och började därför fundera i banorna, kan det vara så att man har ett tråkigare yrke om man är född mellan mån och tors och roligare om man föddes fre till söndag? Vad tror ni?? Jag tror det hade varit rätt underhållande att utföra en sån test även om det inte hade lett till så mycket. Det är iallafall sånt jag kan komma på när jag sitter ensam på bussen med alltför starka drycker i närheten under en 40-minutersfärd från Svedala till Södervärn.

Kom precis på en sak

Haha, jag kom precis på en sak.

På väg hem från Camz så satt jag framför ett litet gäng killar på väg till Göteborg. När vi började närma oss Eriksterminalen så började dom prata om Göteborg och den ena verkade inte förstå varför folk ville bo i Göteborg.

"Asså, jag fattar inte. Varför vill man bo i Göteborg egentligen? Finns det något som är bra med Göteborg förutom typ Liseberg och Björn Gustavsson?" (Helt seriös var han)
"Det är väl inget fel på Göteborg?" (En av de tystare killarna som hade bläddrat i en bok största delen av resan)
"Amen, vet du inte att Göteborg är som ett gruppboende för efterblivna fiskare?" (första killen igen)
Stort skratt utlöses i gruppen och jag drog på smilbanden också. Tog ett tag innan dom sansade sig, men sen kom ämnet upp igen.
"Vart har du fått det ifrån? Det är väl inget fel på Göteborg?" (Den tysta killen blev nog lite förnärmad, drog slutsatsen att han antingen bodde i Göteborg eller kom från Göteborg egentligen, kan ju bli lite skärrad ibland om någon är anti-08or :P)
"Alltså, det var Betnér som sa det. Den killen äger, han är så jävla bra. Hörde ni när han hade köpt en fittpiercing till sin dotter?" (Magnus Betnér där alltså, och nej han köpte ingen det var ett skämt riktat till dagisfröken)
"Men då var det ju bara nåt han sa, det är ju inte sant"
"Nej men behöver det vara det? Det är ju ändå helt ägt. Hahahah" (Killen tyckte han var hysteriskt rolig. Och sen gick vi av bussen så jag missade resten. Antar att dom bytte till nån annan buss och åkte vidare.)

Fick ändå mig att le och ha något att fundera på under hemresan sen från Göteborg. Och jag har dessutom kollat igenom alla mina klipp med Magnus Betnér och jag tror att om killen var singel hade jag aldrig för en sekund tvekat på att gifta mig med honom. Och det vill inte säga lite. Han är klockren xP Nu ska jag sova.

http://www.youtube.com/watch?v=0sR2bh9xMk8&feature=related

...

Jaha, så igår när jag vandrade hem så tyckte jag lite synd om mig själv. Träffade på två igelkottar som ivrigt försökte skapa nya taggiga småsaker. Hade djävulskt ont i fötterna och somnade på direkten när jag la huvet på kudden.

Ändå värt det, för kvällen igår var superkul och jag tror alla hade roligt. Idag har jag varit asseg och städat till Marcus student imorgon. Sjukt seg nu också och vill mest sova men kan inte dra mig till sängen.

Give me a break

Någon sa att jag behöver komma tillbaka till den här jorden och satsa på något som vanliga människor tycker är viktigt istället för att lulla runt. Jag tycker för min del att jag satsar grymt mycket på det som jag tycker är viktigt.

Men är det någon som misstycker vill jag gärna veta. Måste ju faktiskt bli vuxen och leva i den riktiga världen nån gång...

Fick ändå ett litet inlägg på facebook från en person jag för länge sen trott hade dismissed mig som buddie pga vissa äventyrligheter som gick över styr och ut ur mitt minne. Blev glad. :P

Anywho, jag har dessutom förklarat krig mot datorn på jobb nu. Den vill inte. Jag vill inte, så nu struntar vi i detta och tar oss ner till Petri för att träffa pojkarna istället. "För Daniel har tagit studenten, ja han har tagit studenten så nu blir vi fulla!" (Tyckte jag var en bra omskrivning)

Puss

g@h

Sjukt uttråkad, men tänker inte klaga för vad som helst är bättre än McDonald's i sommar!

Fick iallafall en länk som underhöll mig ett tag, tills chefen började titta konstigt på mig för jag satt och vände och vred på huvudet och blinkade som om jag hade någon slags tics eller nåt.

Vilket håll snurrar tjejen åt? Med klockan eller mot klockan??

http://www.funnyphotos.net.au/images/right-side-of-you-brain-vs-the-left-side-of-your-b.gif

Paniktidig morgon

Vaknade sådär med ett vanvettigt ryck imorse när mamma klampade in och ville ha bilnyckeln. Lagom skrämmande, och sådär irriterande också eftersom hon väckte mig typ en kvart innan väckarklockan. Så sen kunde jag inte somna om ordentligt. Men men, in i duschen och sen vaknade jag till lite. Gröt till frukost (jodå, jag är nyttig) och sen fick jag ta bussen till stan eftersom pappa var så slut efter sin helg med bröderna och kom hem (samtidigt som jag) så sent som kl 1 inatt. Kände mig lagom duktig när jag var på jobb redan innan chefen och lyckades skriva kontrakt etc och dessutom vara med på en liten konferens innan jag satte mig vid datorn.

Nu ska vi försöka klura ut hur jag blir administrativ användare här, verkar ta lite tid. Så jag tänkte att jag kunde fixa sånt här sålänge =) I love going till jobbet i mina egna kläder, slippa ta bort nagellacket på morgonen och dessutom kunna gå och kissa när jag vill. Snacka om att ha blivit skadad av McDonald's. Haha.

Aja, nu blir det här i sommar. Och Crawford. På spanska.

RSS 2.0