.

Ok, idag förstod jag faktiskt både Evelinas och Hannas rädsla för flygfän lite bättre. Gick över campus efter mörkrets inbrott eftersom vi hade kvällsmöte och hörde bara fåglar precis överallt. Det satt MÄNGDER i träden och de lät och flög och hade sig. När jag närmade mig G-huset tog två hela träd till flykten vilket resulterade i ett dån av fladder. Jag kände mig som ett offer i en Hitchkock-film och småsprang till entrén där jag slapp undan läskigheterna.

Mötet gick i övrigt bra och jag känner en ny entusiasm för allt som finns att ta sig för. Ska se till att få ordning på det här med C-uppsatsen först bara så jag har koll på hur mycket jag kan ta på mig utan att krascha. Det är en av mina absolut sämsta sidor faktiskt, att inte någonsin ha koll på när det är dags att säga nej.