.

Ibland tänker jag på tiden som komma skall och skrämmer mig själv. Det finns inget i världen som kan förbereda mig på det, trots erfarenhet och lärda visdomar. Det handlar helt enkelt om att släppa taget, låta händelserna ha sin gång och inte ge upp. Lite sådär som föräldrar måste göra. Släppa taget.

Det är kärlek för mig, att låta någon följa sina drömmar (även om de är dumma) och inte förbjuda något. Det ger ingenting och i längden kan kanske den där tillåtande kärleken föra människor närmare varandra. Det har det iallafall gjort för mig och mina föräldrar.