.

Det är dags för månadens välgörenhet! Det blir två på en gång nu för jag missade att skriva förra månaden.

Sen jag var liten har min familj haft en sommarstuga på en ö i St Annas skärgård. Dit åker man båt. Vi har gått på grund en gång, jag, min bror och min kusin tyckte det var jätteroligt för lutande orsakade en perfekt (dock kort) rutschbana i aktern och vi åkte och åkte medan min faster stod och mådde illa av nervositet att vi skulle ramla i och drunkna. Båten har dessutom pajat mid passing nån gång och då har vi haft stor hjälp från Sjöräddningssällskapet. Det är en organisation som sköter säkerheten på vattnet, dom räddar och hjälper strandsatta och dyker när det varit en olycka. Hela organisationen är välgörenhetsbaserad och beroende av stöd för att kunna fortsätta sitt arbete. För mig som spenderat alla mina barndoms somrar på havet så känns det självklart att hjälpa till.

Julis organisation har egentligen inget att göra med vilken tid på året det är. Som jag tidigare sagt är jag fadder åt en liten flicka i Kambodja och om jag hade kunnat hade jag varit fadder åt fler. Jag får hjärtsnörp varje gång de visar reklamen med åsnor som har handbojor runt hovarna och björnar som är inlåsta i små burar och blir slagna med käppar. Världsnaturfonden WWF har massor med fadderprogram man kan gå med i. Bli pandafadder, späckhuggarfadder eller östersjöfadder. Det är ju helt omöjligt att välja. Därför ger jag helt enkelt ett bidrag till organisationen som helhet. Det är inte mycket för alla djur de engagerar sig i, men det är åtminstone en början.