.

Vad borde man göra om en arbetskamrat beter sig på ett sätt som inte är acceptabelt, ett sätt som man är väl medveten om att hon inte gjort om chefen var på plats? Jag vet inte riktigt vad mina befogenheter är här eftersom jag är inhyrd personal och hon är fast anställd. Känns lite småelakt att skvallra till chefen, men samtidigt... min arbetsbörda ökar ju pga att hon håller på såhär! Hon blev inte klar med sina arbetsuppgifter igår och har inte ens börjat med sina uppgifter idag. Känns jävligt skönt att bara ha idag kvar innan jag är ledig ett tag! Snart börjar skolan igen, jag längtar!

Det händer mycket hemska saker i världen. Det som i helgen lamslog Norge är helt ofattbart och fullständigt vidrigt! Det finns inga ord som lättar sorgen och bördan för de som var där och deras anhöriga. Men vi andra får inte fastna i ett mönster där vi bara fokuserar på det som ligger nära. Det är hemskt att över 90 personer miste livet en fredagseftermiddag mitt i sommaren men det finns så många fler människor, bara lite längre bort, som försvinner dagligen. Jag menar bokstavligt talat försvinner eftersom deras utmärglade kroppar helt enkelt tynar bort framför ögonen på alla runt omkring dem. Svältkatastrofen i Afrika har fått förvånansvärt lite tid i media om man jämför med attackerna i Norge och trots det riskerar där miljoner människor att dö, flera hundratusen har redan gjort det.

 

En av mina favoritbloggare har skrivit ett inlägg om detta och det blir så tydligt hur stora skillnaderna är och samtidigt hur små de är när det kommer till mänskligheten. Jag fick pengar idag, både CSN och lön och jag gick in på Rädda Barnens hemsida och skänkte 300 kr till deras katastrofhjälp. Det kan jag faktiskt avvara, fast jag är student, för att jag lever i Sverige, där vi har det väldigt väldigt bra. Vill du hjälpa till? Klicka här, här, här eller här.




ps. jag kommer inte att skippa månadens välgörenhet pga detta, den kommer också, om några dagar.

Det finns diskussioner man inte kan vinna. Det är säkert, jag lovar. Det är dom där diskussionerna när man helt enkelt tycker olika. Alla fakta ligger på bordet och ingen har rätt eller fel utan man tycker helt enkelt olika. Såna diskussioner tycker jag är jobbiga. Men samtidigt känns det som om jag börjar lära mig nu att det är ganska bra att ha såna diskussioner ibland bara för att få en annan synpunkt på saker och ting. Det behöver inte förändra något och jag behöver inte tycka att den synpunkten är något att ha överhuvudtaget. Men att kunna ha en diskussion där man tycker olika och båda känner att det är ok. Dom diskussionerna är bra.

Vilket jävla fluminlägg.. men det finns substans där någonstans...tror jag.

Fick mig en tankeställare när jag läste tidningen idag. Det är 449 personer som är behöriga som har sökt mitt program till hösten. Det finns 65 platser. Jag börjar tro att det kanske vore bra om jag uppskattade vad jag har. Till vårt systerprogram var det nästan 900 sökande och även där 65 platser. Änsålänge hade de antagit 110 personer dit, hur tänker man då? Kommer det vara så att av de 110 som blivit antagna kommer mer än hälften att tacka nej? Är det så det fungerar i dagens samhälle? Det är isåfall helt sjukt! Och jag förstår om det blir fel i början av terminen med många som får sena besked och inte kommer i tid eller inte hittar lägenhet. När jag kollade dagen efter att första antagningen gått ut fanns det en studentlägenhet kvar hos Skövdebostäder. En tvåa för 6500 kr i månaden. Man får väl hoppas att det är några riktigt bra kompisar som kan flytta tillsammans för vilken student har råd med det?!!

Man kanske borde ge sig in i fastighetsbranschen, Sarah pointers och lite hjälp tack! =)

Det är dags för månadens välgörenhet! Det blir två på en gång nu för jag missade att skriva förra månaden.

Sen jag var liten har min familj haft en sommarstuga på en ö i St Annas skärgård. Dit åker man båt. Vi har gått på grund en gång, jag, min bror och min kusin tyckte det var jätteroligt för lutande orsakade en perfekt (dock kort) rutschbana i aktern och vi åkte och åkte medan min faster stod och mådde illa av nervositet att vi skulle ramla i och drunkna. Båten har dessutom pajat mid passing nån gång och då har vi haft stor hjälp från Sjöräddningssällskapet. Det är en organisation som sköter säkerheten på vattnet, dom räddar och hjälper strandsatta och dyker när det varit en olycka. Hela organisationen är välgörenhetsbaserad och beroende av stöd för att kunna fortsätta sitt arbete. För mig som spenderat alla mina barndoms somrar på havet så känns det självklart att hjälpa till.

Julis organisation har egentligen inget att göra med vilken tid på året det är. Som jag tidigare sagt är jag fadder åt en liten flicka i Kambodja och om jag hade kunnat hade jag varit fadder åt fler. Jag får hjärtsnörp varje gång de visar reklamen med åsnor som har handbojor runt hovarna och björnar som är inlåsta i små burar och blir slagna med käppar. Världsnaturfonden WWF har massor med fadderprogram man kan gå med i. Bli pandafadder, späckhuggarfadder eller östersjöfadder. Det är ju helt omöjligt att välja. Därför ger jag helt enkelt ett bidrag till organisationen som helhet. Det är inte mycket för alla djur de engagerar sig i, men det är åtminstone en början. 

Jag säger bara jisses....

Igår var vi på Liseberg, det var ljuvligt =)

Vi åkte karuseller, berg- och dalbanor, spelade på hjul och åt socker tills vi nästan spydde. Lite blöta blev vi, men inte förrän framåt kvällen när regnet riktigt vräkte ner. Det var en alldeles perfekt nöjesfältssöndag och jag blev sådär lagom sugen på att börja spela RollerCoasterTycoon igen. Största skräcken för mig under dagen var uppskjutet som jag efter första gången klarade av att åka igen och då var det nästan roligt =)

Lite bilder tog vi, men dom kommer senare.

Det har varit en riktigt bra lördag! Sovmorgon, jag sov ända till halv tolv! Snacka om att kroppen inte är van att jobba heltid :P Mysig frukost med ordentlig mat följde och när maten lagt sig tillrätta i magen åkte jag till gymmet en sväng. Det var lite folk där men mest galna bodybuilders med sjuka armar.

Nu sitter jag och KP och väntar på hemmagjord pizza som bakas i ugnen. Det ska bli mumsigt! Min blev riktigt hög, hade hur mycket grejer som helst på den. Fredagsmys en lördag, perfekt. Imorgon blir det liseberg om vi känner för det när vi vaknar. Det är så skönt med helg!

Jag har inte jättemycket att göra på jobbet just nu, därför kan jag sitta och surfa lite varstans på nätet under arbetstid när det är lugnt. Idag hamnade jag på blocket i sektionen djur. Det är fullständigt livsfarligt! Hade jag haft plats, tid och pengar hade jag köpt varenda liten sötsak som ligger där och poserar så fint framför kameran. Idag föll jag pladask för 4 små söta valpar. Men vi testade ju det där med hund i våras, det gick inte jättebra i lilla lägenheten med KPs allergi. Det får helt enkelt vänta tills lägenheten är större (läs hus eller gård på landet) och dessutom tills det finns tid och pengar att lägga på de små liven. De förtjänar ju bara det allra bästa!


     

Det där med månadens goda gärning har på något sätt hamnat en månad efter sig självt. Men jag lovar att jag ska skriva om det och allt annat underbart någon dag när jag känner mig mer kreativ och har tid.

FYI, allt är bra i min värld. Eller ja, självklart inte allt. Men det mesta ändå.

Dessutom ser det ut att bli en härlig kväll ikväll, lite vin och ostbricka på det kanske?

Jag hoppas att jag någon gång får chansen att gå igenom alla Sveriges lagar och förordningar och skriva om dem. Iallafall vissa behöver seriöst ses över för att människors välmående och hälsa ska komma i första rummet, och det ska den väl? Vi vill väl våra medmänniskor väl i det här landet egentligen?

Läste nyss om en dam som är strax över 80 år gammal som inte beviljats färdtjänst pga att hennes tillstånd inte sågs som tillräckligt dåligt för att kunna resa med kommunala bussar och tåg. Problemet? Hon hade 2,5 kilometer till närmsta busshållplats och hade skadat lårmuskeln så pass att hon var tvungen att ha hjälpmedel när hon gick. Vad är det för lagsystem??!! Undrar egentligen hur man mår som den individ som måste neka denna dam det hon egentligen behöver. Är man känslokall och totalt oförstående till andra människor när man jobbar på en rättslig myndighet i vårt land?

Som sagt, någon dag ska jag sätta tänderna i lagboken och skriva om lagarna så att de passar mänskligheten bättre!

Jag får liksom kramp i magen, hur kan det gå så fort? Hur kan man kroppsligt reagera på något som egentligen sitter i huvudet på en gång? Det känns som hela bröstet ska snöras ihop och spricka, inåt.. Som om jag skulle implodera nu, om bara en liten stund. Det var inte meningen, förlåt.