.

Nu har förkylningen slagit sitt grepp om mig. Jag ligger och ynkar och tycker synd om mig själv i soffan med täcket över mig och datorn i knät för att hålla värmen. Knottisarna låter litegrann vilket är skönt för då är jag inte helt ensam. Jag blir så ynklig och förstörd när jag är sjuk, vill bara bli omhändertagen. Men det finns ingen här, inte den personen som skulle vara här iallafall. Han är låååångt långt borta. Det har gått en tredjedel av tiden nu, känns som att han redan har varit borta en hel evighet och nu blev det ju inte direkt bättre.

Men jag ska kurera mig bäst jag kan idag och se till att bli frisk, inte har man tid att vara sjuk när man läser på högskolan enligt CSN. Man kan ju hoppas på ett kort telefonsamtal idag för att krya upp mig lite. Håller tummarna för mig själv.