.

Tänk vad stolt man kan bli. Förfärad men ändå stolt liksom. Det är inte i min världsbild att fortsätta gå efter att man svimmat och spytt. Men det finns människor som klarar av sånt.

"Min kropp är vek men inte psyket."

Det ni. Jag tror att det i mitt fall är tvärt om. Jag tror min kropp klarar betydligt mycket mer än mitt psyke. Det är väl tur att man kan komplettera varann ibland. Sitter och klurar på tentan idag och krasslar och rosslar. Jag hade inte gått några 5 mil idag och om så var fallet hade jag nog inte överlevt till morgondagen...

Ska ge mig på att hämta lite grejer i lägenheten idag, får se om jag lyckas bära ut byråerna själv eftersom alla starka killar i min närhet verkar ha försvunnit ur sikte för tillfället. Jag är väl stark? Eller... Får se till att backa in bilen så långt jag kan och sen får vi se hur det går upp för trappor och skit här. Om inte annat så kanske det blir lika ansträngande som 5milamarschen. Den som lever får se.