.

Det visslas och skriks och sjungs och bankas på trummor. Det höll på alldeles för länge för min sömn tog åt sig ljuden och gjorde mycket suspekta drömmar av det hela. Det är studentdags. Massa glada vit/svartklädda (mest beroende på kön) 19-åringar som springer omkring på stan. Samma låtar är det också, samma låtar som antagligen mina föräldrar också sjöng när dom gick ut.. eller nä kanske inte. Det var säkert mer ceremoniellt och inte alls en lika stor suparfest på mina föräldrars tid. Men det räcker iallafall för mig att börja fundera på de stackars lärarna. Dom måste ju vara riktiga URLESSA på dessa låtar som kommer tillbaka år efter år. Fint sjunger man ju inte direkt heller. Samtidigt är det nog en rätt härlig känsla att se sina elever som man följt i tre år vara så glada. Jag har inte glömt min student, det är ett bra tag sen nu, men jag har inte glömt den. Jag minns att jag var lyrisk i flera dagar innan och i flera dagar efter, trots att jag tappade rösten av allt skrikande så skrek jag dagen efter på min kompis student ändå. Det kom inte ut så mycket ljud och alla hade roligt åt mig hela kvällen men jag var glad, jag var lycklig och nöjd med mig själv att jag hade klarat av det. Jag fixade gymnasiet liksom. Sen var jag fri från skolan i lite mer än två år. Ett år efter det spenderades åt självstudier som jag klarade av trots min låga självdisciplinsförmåga och nu är jag tillbaka i snurran igen. Undra om jag kommer ha samma lyckorus när jag får min examen, eller har jag blivit vuxen då och vet vad det innebär?