.

Så händer det igen och jag blir så arg på mig själv. Jag blir så förbannad för det borde inte vara såhär. Jag måste göra nånting åt det här, jag förstår inte vart det kommer ifrån. Jag förstår inte varför en hel dag inte kan vara bra. Varför alla dagar måste innehålla ett visst mått av hysteri och panik. Inget hjälper och jag vet inte ens vart det kommer ifrån.

Jag ska inte behöva hänga upp mig på småsaker som får mig att bryta ihop helt och hållet och trilla sönder i många små bitar av ingenting som inte hör ihop med något annat.. Det fungerar inte att andas i fyrkant heller. Jag försökte. Men jag får inte luft och jag vet inte vart jag ska ta vägen.