.

Jag glömde ta med mig nycklarna till Bara från träningen igår.. Fail.
Jag krossade min fot igår.. igen. Fail.
Jag hälsade på en grillfest igår iklädd gamla jeans och tjocktröja, fortfarande äcklig efter träningen. Fail.

Mm.. det ena ledde till det andra, och sen var det helt enkelt inte bra.

Idag sitter jag på kontoret och känner mig sådär trött och sliten som efter ett storbråk med pappa, trots att jag inte ens var i närheten av föräldrahemmet igår. Fan vad jag hatar att överanalysera och göra saker såååååå stora det bara går! Men det jag hatar mest är att du inte ens tar det på allvar. För jag gör inte det för att göra mig till, jag gör inte det för att folk ska tycka synd om mig. Det bara blir så, och då mår jag dåligt. Då vill jag kunna kräva att du förstår. FAIL på hela det här dygnet med andra ord.. jag hoppas att nästa dygn blir bättre.. eller är det för mycket att hoppas att nästa timme ska bli bättre? Fan..

---

Jag förstår om ni inte ens vill läsa det här, jag funderar på att inte publicera det. Det är egentligen alldeles för utlämnande..