.

Det är livsfarligt att släppa ut mig bland folk och i affärer! Jag vart tvungen att åka till stan idag, för min kära bror fyller 19 år och ingen hade förberett "leksaker" till honom inslagna i fina paket. Jag blev inte ens väckt imorse när pappa gav honom frukost på sängen, men det var visserligen lite av en lättnad eftersom jag somnade runt halv 5. Så jag begav mig i min lilla bil efter morgonpromenaden med björnen och hamnade på elgiganten vid Jägersro. Eftersom min bror är teknikfreak och inte har önskat sig något annat än spel, konsoller och filmer i present. Jag var i stan totalt ca 4 timmar tror jag, och jag lyckades nog spendera 1200 kr.. det är illa. Jag blir helt knäpp när jag hamnar bland dom där totalt onödiga sakerna som bara hade varit så mysigt att ha. Det blev nån film extra för den kostade bara 49 kr, ett expansion till sims (bara för ibland är det rätt kul att spela, och jag tänkte att när jag sitter ensam i min studentlya kan djur i 3D liva upp en eftermiddag) för det kostade också bara 49 kr + en massa småtjafs som jag verkligen inte är i behov av men jag kände att jag var tvungen att satsa när det var så billigt. Ändå handlade jag inte dom där fiiina hörlurarna som jag faktiskt tyckte var fruktansvärt fina (dessutom sjukt coola, men jag är nog inte cool nog att använda såna) och dessutom rosa. Inte dom. Men en massa annat. Jag vet varför jag tycker det är ganska skönt att vara hemma i lilla Svedala och gå ut med hunden och plugga ryska. Jag blir precis som hon Slösa, i typ KP eller vad det nu var för tidning man läste ibland på mellanstadiet. Precis som Slösa. Jag har ju pengar, så varför inte liksom. Men till slut har man inga pengar längre.. det är dumt.

Kanske borde sätta en såndär köpspärr på mig när jag kommer till stan. Men det är nog inte väldigt genomtänkt och smart. För tänk om man hittar något man faktiskt behöver. Typ Erin Brockovich på dvd, för den har jag inte hittat nånstans, och det är i princip den bästa film som någonsin gjorts. Det hade också varit dumt.