.

Hemma igen från weekend med kidsen på klubben. Jag är oändligt glad att jag sov hemma igår trots att det var mycket mysigt med mina bejbiis. Känslan att vakna upp till total tystnad skrämde mig lite, men samtidigt var det nog ett krav för att jag skulle klara av dagen idag. Många diplom, många graderingar. Mycket skratt, en del gråt och lite kiss. Det är nog en ganska bra sammanfattning av helgen.

Är det någon som någonsin tänkt på hur mycket barn gråter? Och sen 2 minuter senare är dom glada och springer omkring igen. Dom är attention-whores allihop. Tänk om allt man behövde göra var att gråta en skvätt och så kom någon och kramade och blåste lite på väl valda delar av kroppen så att allt kändes bättre (kom just på att det är ganska bra att jag inte skriver på engelska). Men även om alla skriker och gråter, så kan dom skratta och vara väldigt glada också. Dessutom är dom typ sötast i världen när man ser på 2 kilometers avstånd hur stolta dom blir när man säger att dom är duktiga, och när dom får visa att dom kan. Det riktigt glöder om dom.

Vi såg "På Andra Sidan Häcken" och 'oooj' och 'let's call it steve' kommer förevigt finnas som minnen från det första kids camp jag varit med på. Antagligen blir det väl åtminstone ett till.

Nu ska jag dricka lite mera vatten och gå och lägga mig i mitt tysta rum, dra båda täckena över huvudet och sova till morgondagen. Godnatt.