.

Det är lite konstigt. Ena stunden är man on top of the world och andra stunden är det något som får en att tänka på annat och helt plötsligt är allt annorlunda. Varför är det så?

Och jag är vansinnigt irriterad på träningen i Bara! Alltså, barnen är mysigt och så och dom är bra och dom lyssnar och gör som jag säger och jag är delaktig. Och trots att jag har varit där och hållt träningen själv i flera veckor nu så är dom lika duktiga från gång till gång. Sista-gruppen är krångligare.. men dom har också börjat lyssna nu. Så kommer Martin idag och sveper in "som en vind" (jävla tornado om du frågar mig) och även om jag tycker det är skönt att han är där och tar över planeringen av träningen så blir jag totalt åsidosatt och  inte ens tillfrågad om saker. Fan alltså! Om han inte behöver mig till sista gruppen mer än när han inte är där (vilket är merparten av gångerna just nu känns det som) så kan han väl säga det så kan jag köra hem och göra nåt vettigt en timme istället.. typ träna själv. Men det kan jag inte för mitt liv få ur käften när jag står där efter träningen och diskuterar hur det gick. Fan heller. Och så kommer den här låtjäveln på radio på vägen hem och gör det hela ännu värre. Jag vill vakna till en bra dag imorgon. Please.

Baby you should've told me,  cause now im torn apart
Thought that I was your only til you put me on the shelf and found somebody else

I never thought that you would ever do that, everything we had is gone
Said you loved me said you'd never leave me maybe I just heard your wrong
'Cause im damaged, im damaged, don't know what to do, baby. I'm damaged so, so damaged because of you.
(jävla mög att man aldrig ska kunna släppa sånt här.. när ska jag gå vidare?)