.

Okej, sa har ar det.

Alla ar sa puttinuttiga och jatteubersota och underbara och jag alskar det. Men bara for att. Bara for att alla andra ar sa och som ni alla vet sa vill jag konstant vara tvartemot for det ar roligare, och bara for att sa jag ska trotsa hela det har med puttinuttighet. Jag ska trotsa hela varlden och visa att jag klarar mig alldeles utmarkt sjalv och pa egna ben och allt det dar som alla sager men aldrig gor. Jag vill verkligen kunna gora det. Jag orkar inte med allt det dar andra och anpassa mig och se till nagon annans behov. Jag tar hand om mig sjalv och sen far resten av varlden klara sig sjalva. Survival of the fittest liksom.

Men sen kommer verkligheten och slar en i pannan som ett duschhandtag i Camillas etta i Goteborg. Det gar ju inte. Darfor hela samhallet ar uppbyggt som alla andra ska ha det. Och da fungerar det inte att inte passa in, for da kommer ingen att tycka om en anda. Det ar lika jobbigt med sant har som att vara vansterhant. Ska man verkligen behova verktyg som ar specialanpassade for ens behov sa att resten av varlden tycker man ar fjantig och missanpassad? Det kanske ar just det jag behover. Jag behover nagon som ar anpassad efter mig och mina konstiga egenheter. Fast fragan ar om det ar nagon annan som egentligen forstar vad jag menar da.. For mina egenheter ar nog inte sa synliga och in your face. Dom ligger lite under ytan och jag har nog inte egentligen full koll pa dom sjalv. Men jaha, ska vi alltsa behova utveckla en helt ny version, som ar precis som den andra fast omvand pa nat satt. Kan man vara vansterhant nar det galler puttinuttighet? For isafall tar jag potent pa det. Nu.