.

Jag vill inte längre. Sluta känna såhär, sluta bry mig om sånt här. Sluta ha känslor överhuvudtaget.
Kan det inte finnas någon drog som får en att glömma förevigt? Jag vill glömma. Eller inte, jag är förvirrad.
Det förstör mig. Jag blir trasig och konstigt formad på insidan, och det gör ont. Det blir svårare och
svårare att ta sig in innanför taggtråden som river sönder och samman. Kan du inte bara förstå och göra det hela enklare? Varför ska det vara så svårt?

Jag var ute med pojkarna och delade ut flyers och dom var så duktiga så. Fick ont i fötterna men Oliver bjöd på glass och Sebbe gjorde dricka. Daniel var i full färd med att utveckla sina tyska-grymtningar och det gick till gränsen att jag var tvungen att dra honom i örat för att han skulle hålla käft. =)

"Nej nu har dom gått för långt!" (Sebbes utbrott på flugorna när dom flög in i hans öron, jag dog)
"Kaaapow, mjau" (Oliver och Rasmus lekte Kung Fu panda hela kvällen och underhöll mig måttligt, trots att jag helst vill se filmen så jag förstår vad jag skrattar åt)

Imorgon blir det jobb (styrelsemöte, presidenten kommer) och sen matlagning och packning inför lägret. Onsdag smäller det och det känns som om det blir lerigt och mysigt som vanligt. Jag längtar, trots att jag vet hur jobbigt det blir.

Hjälp mig.