.

Vi var och tränade idag. Det var mys. Tills min axel drogs ur led och mitt revben slets i bitar.
Inte riktigt så allvarligt kanske, men ibland känns det så.

Det var inte så farligt i lokalen, inte på vägen hem heller... Men sen tyckte inte mamma att jag såg så pigg ut, och jag ville bara bryta ihop totalt i duschen. Men det gick inte för sig. Sen åkte jag hem till Sarah och vi skulle göra sparrissoppa, och då bröt jag nästan ihop, men sen kokade soppan över och det var sparrissmet över hela köket och det tog en evighet att torka upp. Sen åt vi, litegrann iallafall. Och tittade på film. Helt ok.

Pojkarna åkte hem, och då kände jag också för att bryta ihop. Men då var jag för trött. Så vi såg klart CSI och sen lämnade jag Sarah att sova och tog bilen hem. Stjärnorna lyser ovanligt klart ikväll, sådär så man ser typ hundratusen på en gång.. och när jag såg det ville jag bara ha någon där att bryta ihop emot, någon som bara tar alla smällar och låter mig gråta för att jag behöver det. Inte för att jag har ont någonstans eller för att något har hänt. Mest bara för att jag måste få ur mig allt skit som ligger och samlas. För jag orkar inte heller vara stark och duktig 24 timmar om dygnet och ta alla smällar. Ibland bryter jag också ihop. Men oftast hinner jag inte, eller så kommer det något emellan. Men just nu känner jag att det behövs. Jag behöver bryta sönder och samman, så jag kan plocka upp bitarna och börja om från början.

Mitt enda problem är att ingen låter mig krypa ihop i deras famn och vara trasig. Inte ens när det är på riktigt.